Nytt i badrummet !

Tack för tipset ♥ Eco by Njuta - Alexandra ♥

Mitt hår har mått rätt bra på sistone men jag är ändå inte helt nöjd. Jag blir torr i hårbottnen och får MJÄLL. Hatar mjäll....och helst nu när jag har svart hår då allt syns.
Har ju börjat handla med ekomat hem och varför då inte passa på att förnya lite i badrummet också. De här luktade helt underbart och kostade inte många kronor. Fria från SLS, parabener m.m.
Så tänkte att jag provar.
Dags att vara snäll mot mig själv och världen.

Önskar bara jag kunde bli frisk nu så jag kunde få vara lite snäll mot min kropp också. Börjar få ont i ryggen igen nu när jag inte tränat på länge. Måste göra lite övningar idag även om jag har feber annars kommer ryggen säcka ihop. Vikten står tack och lov still, försöker att inte äta en massa skrot nu när jag är sjuk så jag inte ska upp något. Kosten är ju A och O för mig, jag gillar ju att träna men jag hatar att ha koll på vad jag äter.
Så det här året ska jag fokusera på kosten.
Jajamen jag ska verkligen försöka vara duktig. Jobba stenhårt.
Matlistor, grönsaker, mindre snabba kolhydrater......m.m.m.m.m...
Sen får vi se hur det blir till jul. Når jag mina mål?
Vi håller tummarna va?

Varför sover jag så dåligt?

Jag lägger mig i god tid. Inte idag. Då klev jag upp igen...men annars.
Hela veckan har jag sovit dåligt. Jag vrider och vänder på mig och kan inte sova ordentligt.
Jag sover inte djupt och vaknar för minsta lilla.
Jag drömmer mardrömmar konstant. Hinner jag sova en tjuga så hinner jag fasen drömma på den stunden också.
Vad gör jag för fel?
Är det för att jag äter kass mat?
Rör jag på mig för lite, varit förkyld så har inte kunnat gå på gymmet lika mycket som jag skulle ha velat.
Är det att det är vinter och mörkt typ hela dagen?

Är det bara jag som är konstig?

Nu vill jag inte ens gå och lägga mig fast hela familjen sover. För jag lär väl antagligen drömma mer mardrömmar.

Suck.
Nåja jag måste väl gå och lägga mig ialf.
Jag gillar väl skräckisar? Dock innehåller mina egna skräckisar liiite för mycket insekter och annat blä för min smak. Lite vampyrer och zombiemördande skulle inte vara helt fel.
Att bitchslappa spindlar som är större än mig ser inte jag som underhållning.

Godnatt och borde jag kanske skriva TGIF? Nä jag ser det faktiskt inte som något positivt just nu. Återkommer imorgon när jag är lite gladare. Eventuellt.

200 träningspass

Insåg just att jag helt glömt bort 200 träningspass.
Jag har missat räkningen och var uppe i typ 70 i juni, vad kan det vara nu? Kan jag ha kommit upp i 100 ens? Borde nog ha gjort det.
Får kanske börja på en ny räkning till nästa år.
Jag har väldigt mycket jobb kvar här, och främst då med kosten.
Jag vill vara nyttig.
Jag vill vara duktig.

Och idag ska jag baka drömmar.
Och inte tänkt äta själv.
Hmm.....

Nåja måste ju smaka ialf så jag har gjort rätt. Men sen får jag bjuda bort resten. Och faktiskt går det rätt bra. Jag ställer fram kakburken på en gång det kommer någon och rätt vad det är så är burken tom.
Kolakakorna som jag dessutom gjorde en full burk av tog slut VÄLDIGT fort och jag hann väl äta typ tre stycken.

Så kanske man lyckas hålla sig ialf.

Ännu en dag, ännu en ensam helg

Torsdag idag.
Brukade faktiskt se framemot helgerna förut men nu på sistone är man mest själv på helgerna.
*suck*
Nåja snart får jag börja jobba och då tänker jag aldrig vara hemma på helgerna.
Om karln gnäller att han måste vara borta för att vi behöver pengar så kommer jag inte vara hemma när vi väl får en till lön.
Det låter väl logiskt?
Då har jag kanske råd att göra något också.
Kanske Bettan vill ha lite besök i Karlstad, de har flyttat ner för lääänge sen och jag har inte ens varit där.
Kanske hälsa på Lisa i Boden.
Kanske man kan ta ett extrajobb så man slipper vara hemma?
Steka lite hampisar på helgerna kanske? 10-22, eller kanske man ska försöka få jobb på Empes så man slipper vara hemma på nätterna också. Eller så kanske man skulle bli en sån där grogghulda och sitta på Mommas vareviga fredag och lördag.
Ja det ska bli underbart att börja jobba, då får kanske jag också göra något. Och nej gubben har inte bara jobbat vareviga helg, det har varit jakt, APträffar och nu hemvärnstjosanhejsan. Så nej det är inte bara jobbande. Nej förresten jag har ju faktiskt inte varit ensam vareviga helg, vi var ju på en väldigt trevlig begravning tillsammans. Tjoho...
Och inte att förglömma, vi fick ju busa på nån timme med ungarna i söndags när karln klev upp efter nattjobbet =)

Nej jag ser framemot att få börja jobba och få ett eget liv också.
Bara dryga 80 dagar kvar.

Sen kanske jag slutar gnälla.

Men jag skulle nog inte satsa pengar på det.

Är det bara jag?

Bara jag som blir less på barnen ibland?

Känns som att allt man läser, hör är hur underbart det är att vara mamma.
Säkert är det det, någon gång mellan lämning och hämtning på dagis. Mellan alla utbrott och bråk. Mellan måltiderna som oftast är ett enda gnällande och tjafsande om maten, drickan, stolen, bestick......
Mellan föräldramöten, fotograferingar (är det verkligen någon som tycker själva fotograferingstillfället är kul?! Eller är det egentligen när bilderna dimper ner i brevlådan?), gymnastik...
Mellan skrik och panik, mellan potträning och "ta bort nappen, du är ju en stor kille".
Mellan läkarbesök och väntrum, mellan tandläkarbesök och vaccinationer...

Kanske är det underbart att vara mamma men just nu är jag bara nöjd att dagen är över och ungarna sover.
Det är verkligen underbart att vara mamma när man ser på dem när dem sover. Det är hittills det bästa, en sovande varm go unge.
Kanske när man blir mormor/farmor, det kanske är då det är underbart att ha barn. När allt slit liksom lönar sig. Eller är det lika jävligt då kanske? Då har man väl diabetes, reumatism eller något sånt. Kanske lika bra att hoppa på demenståget direkt så man slipper lida *typ*

Kanske det blir mer underbart att vara mamma när man får börja jobba igen, och kanske komma hemifrån mer än en timme i stöten.

Höjdpunkten den här veckan, kanske tom den här månaden, har nog varit Tupperware, jajamen jag har varit på Tupperwareparty. Nästan 2,5 timme egentid. TVÅ OCH EN HALV TIMME ! (utan att behöva gå på gymmet, vilket är min enda egentid som jag har annars)
Jag vet, det finns väl inget som heter egentid, man ska njuuuuta av tiden med barnen. ( Vilket svammel, förr i tiden fanns det minsann inget som hette Egentid, ja och allt var ju sååå mycket bättre förr)
Men just den här veckan när jag kommer vara i stort sett DYGNET RUNT med barnen så är det jääävligt skönt med lite egentid. Till helgen blir jag helt själv med dem. Jag kommer inte röra mig ur fläcken. Jag tänker inte bråka om kläder (de får springa naken hela helgen *typ*) Jag tänker inte bråka om maten (jag tänker bara laga deras mat, de ska bara få makaroner *typ*) Jag tänker inte bråka om läggdags (de får somna när de vill, om det så är tolv på natten *typ*) Jag tänker inte göra ett skvatt. Jag orkar helt enkelt inte. Jag är less. Jag bara inväntar jobbstarten i februari. Februari. Det är väldigt långt dit. Väldigt långt.
Eller ja det finns en till höjdpunkt, den där lilla stunden när man fick vara och handla själv på affären. Helt själv. Bara jag. Jag var själv in och handlade. JAG. Ensam! Och givetvis den där lilla stunden när man sitter ensam i bilen på väg från dagis. När man har lämnat av Ivan och allt gått bra, när man är på väg hem till Fanny. Ensam i bilen. Med musik på. Utan att någon skriker att det är dålig musik, att någon skriker på varandra i baksätet. Bara jag ENSAM i bilen.

Nästa vecka tänker jag inte vara hemma en minut mer än nödvändigt.
Eller jo det måste jag ju. Jag är ju mamma och det är det underbaraste som finns. Och jag kan liksom inte göra annat heller. Jag har gjort det valet, och så är det. Barn är verkligen det underbaraste som finns och jag är extremt tacksam att de finns.
Men nån gång hade jag också velat göra något annat.

Och antagligen lär väl barnen och jag bli dödssjuka till helgen. Jajamen. Funderade tom på att åka till stugan, trots att det inte finns vatten bara för att jag skulle slippa vara själv med ungarna över helgen.
Och då är man verkligen less.

Åh men den sjunde december, då har vi barnvakt.
Mmmm den sjunde december....

Behöver jag säga att det gick jävligt dåligt på gympan idag, att Ivan inte lyssnade ett skvatt på vad jag eller ledarna sa. Att Ivan fick ett utbrott i drygt en timme för att hans äpple blev delat. Att det är lov nästa vecka så Ivan ska vara hemma från dagis heeeela veckan. Med mig.... Rikard arbetar givetvis och försörjer familjen. (Han gör ialf någon nytta. Jag går bara hemma och dräller.) Att jag inte kommit iväg på gymmet alls hittills den här veckan. Att jag inte kommer komma iväg på gymmet alls den här veckan för min karl åker iväg på torsdag för en weekend i skogen som han dessutom inte ens frågade mig först utan bara kom överens med en kompis att de skulle fara. Att fråga mig i efterhand hjälper ju liksom inte. Han måste ju få fara och jaga. Han behöver väl sin egentid precis som jag behöver min. Och vad ska jag göra, kan du stanna hemma för jag är så jäkla less på ungarna??? Det hade ju verkligen mötts med positivism och framåtanda liksom...
Funderar på att boka upp mig på tjejmilen, inte för att jag vill springa den utan för att jag också gärna hade sluppit familjen en dag eller två eller gärna en hel helg. Jag har ju liksom inget intresse som gör att det är legitimt för mig att fara bort från familjen, jag kan inte säga att det är jaktsäsong och få fara ut i skogen liksom. Så något måste jag komma på. Kanske man får sätta sig i hårdträning och fara på något form av maraton nånstans. Kanske till New York.
Äh bara dagdrömmar, jag kommer väl aldrig få fara nånstans själv. Det kan jag ju bara glömma. När jag väl får tid att fara själv nånstans så kommer jag vara gammal och gaggig så jag kan lika gärna glömma det.

Men åh den sjunde december. Då får vi barnvakt.
Då får jag lite egentid.
Håller redan på att planera vad jag kan klämma in den dagen. Kanske ett gympass med DUSCHNING efteråt. Kanske jag känner att jag har tid att duscha på gymmet efteråt. Eller oh ljuva tanke kanske en bastu efteråt. Mmm. Jag behöver inte stressa hem svettig i gymkläderna för att natta någon eller ta hand om barnen.
Jag kanske kan gå ut på en promenad, en promenad utan varesig barn eller barnvagn eller någon alls för den delen.
Kanske kan dricka en hel kopp kaffe. Utan att behöva lämna halva koppen för att någon av ungarna skriker eller klättrar på bordet. Utan att behöva märka typ en halvtimme senare att kaffet är kallt.

Mmm ljuva drömmar.
Eller kanske sova tills JAG vaknar och inte tills något av barnen vaknar.
Kanske man skulle kasta ut karln också den sjunde så man verkligen får egentid.

Nu ska jag njuta av tystnaden och kanske tom plocka ögonbrynen eller något sånt.

Det är ju verkligen underbart att vara mamma. Verkligen underbart.

(När första strået är plockat så vaknar någon av dem. Garanterat!)

Man ska väl försöka lyfta varandra, inte trycka ner.

Är det ett kvinnoproblem?
Det här med att man måste trycka ner någon annan när de är nöjd med sig själv.
Eller är det något äckligt Jantesyndrom?

Följer Olga Rönnberg, mamma fitness, på FB. Med jämna mellanrum lägger hon in inspirerande bilder på mammor som gått hennes PT kurs, det här är mammor som kämpat med att få tillbaka formen eller få en bättre form än tidigare efter en förlossning.
Det är kvinnor som blivit nöjda med sin kropp.

Vad gör folk?
Kommenterar negativt.
Exempelvis den där magen hade inte jag velat ha, ser sjukt ut, ser inte bra ut, kvinnor ska inte ha en massa muskler (vad är det för jäkla blaj btw? Vem har i sin allsmäktighet bestämt att kvinnor inte ska ha muskler?!) bla bla bla bla.

Vem är de att döma? Personen i fråga är NÖJD med hur hon ser ut, hur många kan säga att de är nöjda med sin mage, med sin träning, med sin kosthållning?

Blir väldigt arg, meningen med bilderna är ju inte bara reklam utan att peppa andra att komma igång med sin träning inte att folk ska sitta och kommentera hur fult de tycker det är med muskler.
Svartsjuka much?

Jag kommer nog aldrig ha disciplinen att få en sån mage men jag kan uppskatta och glädjas med andra, och skulle jag inte tycka att det var snyggt inte fasen skulle jag kommentera det på FB.
Skulle personerna, som kommenterar negativt, gå fram till den här kvinnan på ex gymmet och säga Fan vad ful du är?
Nej garanterat inte. Men på nätet verkar det som att det är helt ok att kommentera.

Lyft varandra istället. Kommentera inte kroppen alls. Försöker själv komma bort från det. Inspirerande visst men man behöver inte kommentera själva kroppen.
Det gäller att jobba.

Jag behöver också verkligen arbeta på att sluta kommentera men jag skulle aldrig komma på tanken att slänga iväg negativa kommentarer till en person på det viset. 

Valborg

46/200

Fortsätter jag i den här sega takten så kommer jag knappt hinna 100 pass det här året =P Nåja till sommaren kommer det nog bli lite mer ute och mindre inne så jag kommer nog INTE klara målet. Men jag är nöjd ändå.
Provar på det här med träningsdagbok, första dagen idag.
Mätning och vägning gör jag ju redan och tydligen ska det vara en extra pepp att skriva dagbok också.

Nu vankas det lunch med min lille kille här hemma. Köttfärssås, sallad och massor med vatten. Känner mig lite lätt uttorkad, benen orkade inte lika mycket idag som igår heller. Lite träningsvärk efter viktökningen igår.

Fanny däckade nästan direkt när jag kom hem. Rätt skönt med en liten paus. Jag och Ivan tog en vilopaus på soffan.
Nu är jag i behov av en kopp kaffe...*gäääsp*

Tänkte försöka ta oss till en majbrasa idag, om bara det slutar snöa ! !

Beställer ialla fall fint väder till imorgon för det är vilodag och jag har tänkt dra med familjen på en prommis.

Ha det bra !

TRE DAGAR KVAR TILL STOCKHOLM ! ! ! ! ! =)

Träning, viktminskning och musik

22,23/200

Var på dubbelpass igår och fick svettas rejält. Studsade runt så gott det gick, ibland blev det väl lite hur som haver men det var kul i alla fall.
När jag kom hem var jag helt mör. Men det var jäkligt skönt.
Idag blir det step. Konditionspass, får se hur det går för tanten med noll kondis. Puh.
Blir ju dösvettig av Zumban. Det enda jag inte gillar med step är den där jäkla brädan. Känns antingen som att den ska gå av eller att jag ska trampa fel och ramla.
Inte för att man skulle skada sig så värst mycket men mitt ego skulle nog bli rätt sårat. Pinsamt. Och jag som dessutom inte borde hålla på med sånt när jag har så kass koordination. Nåväl det är ju för ett gott syfte. Snart kommer det också ett nytt program till CXn, det var ju som på tiden för nu kan jag i stort sett hela programmet utantill. Konstigt att man inte blir less på musiken.

Les Mills ShBam 1-11

Men något jag saknar är Shbam, den var bra och dessutom roligare än Zumban. Kanske för att det var lättare att hänga med i stegen. Men tjejen som hade det verkar ha konstant sjukdom. Skulle nog gissa att hon har slutat. Men man får väl hoppas att det kommer tillbaka.

Nu ska jag ta hand dagens första bajsblöja. Jättekul.

Igår var det en brud med värsta lingonveckan som duschade på gymmet. Trevligt när det finns ett avlopp och tjejen i fråga ställer sig längst bort från det så vi andra får flytta på oss för att inte få trevligt på fötterna. URK! Borde inte vuxna människor ha lärt sig normalt hyfs. När jag hade lingonveckan så skippade jag faktiskt gymduschning de värsta dagarna. Vilket hon uppenbarligen inte brydde sig om. Man kan ju faktiskt använda tampong. USCH!

Nu har jag dessutom gått ner 8,5 kilo. 1,5 kilo kvar så har jag nått sommarens mål. Nu gäller det bara att kämpa!
Nästa vecka åker Rikard på hemvärnsövning då blir det bara nyttig mat (förutom två dagar då det blir korv stroganoff och fiskbullar. Ivanfavvisar)

Nu bajsblöja deluxe. Ännu mer urk!

MÅNDAG, vägning och mätning igår...

19,20/200

Körde dubbla pass igår, det behövdes! Har inte varit taggad på ett bra tag, först en vecka med feber och halsfluss och sen lite sänkt med penicillinknaprande en vecka till. Egentligen har jag halva dagen idag kvar men sen är jag fri från medicinen!
Men det var riktigt skönt igår, först ett CX pass och jag försökte verkligen ta ut mig i alla övningar och sen ett bodybalance på det. Lite småläbbigt att vara barfota men det var som ett rejält stretchingpass, inte riktigt min grej men det är säkert bra träning. Det spänner och drar lite överallt så måste ju ta lite ialla fall.
Pratade med en tjej som går ofta på CXn och hon sa något som fastnade : "att det oftast är de passen man inte går på som man egentligen skulle behöva för att komma vidare med sin träning"
Och jag har egentligen inte varit så taggad att gå på balance för jag tycker det är lite småtöntigt med yoga och sånt där men det var riktigt skönt pass. Inte alltför svåra ställningar man skulle ta så till och med jag klarade det. Dock märker man att brösten och kulan är i vägen i vissa ställningar, jag skulle kunna sträcka ut mig mer om de inte var där.
Usch vad jag är less på att bära på allt det här extra. Det är ju faktiskt 15,20 kilo extra som jag kånkar på, egentligen helt i onödan! Så det ska arbetas bort, om det så tar år så ska jag bli normalviktig igen.
Jag måste ju, alla sjukdomar som vi har i släkten samt att det sliter på leder och man mår psykiskt dåligt av att se ut som jag gör. Man måste ta itu med sin kropp och ta hand om den om man vill leva längre. OM jag lyckas gå ner i vikt ska jag börja spara pengar till en bröstreduktion. Jag är så jäkla less på de här säckarna som sitter på framsidan av min kropp. Så less! Men först och främst har vi tänkt spara till huset så det finns lite renoveringspengar och så till Rikards ögon. Han skulle nog må bra av att slippa linserna. Jag får försöka träna bort tissarna ;) och sen ta till niifen om det inte funkar. Någon som vill ha lite tisse av mig?

Vägning och mätning igår, jag var inte hoppfull.
-0.6 kg.
Det är ialla fall minus.
Och har som mål, ialla fall i Shapeupappen, att gå ner 0.5 varje vecka.
Jag skyndar långsamt, det viktiga är inte alltid vikten utan att man mår bra och man ska inte stressa. Så länge jag jobbar med kosten och träningen så går det ju framåt. Det viktigaste är välbefinnandet och att man gör något man trivs med. Det är ju meningen att man ska hålla på med det här resten av livet i någon form. Kroppen behöver alltid motion.

Jag jobbar på!

Sjukdom!

Usch och fy.

Nu har tanten gått och fått halsfluss också, vilket jäkla skit! Mitt 200 mål är helt borta nu och jag känner mig helt sänkt. 

Det värsta med att vara sjuk är givetvis att vara sjuk men på en klar andra plats kommer att man inte kan träna. Orkar knappt ta mig upp för trappen så ett träningspass kommer inte på fråga. 

Fick penicillin igår så om några dagar borde jag känna mig pigg.

Undrar om man kan träna fast man äter penicillin om man är feberfri och pigg i övrigt??? 

Söndag - Mät och vägdag BLÄ!

16/200

Mät och väg idag. Plus ett kilo. Dock inga plus på mätningen, till och med minus på sina ställen så jag ser det inte alltför negativt. Vet att jag tränat mindre än jag brukar i veckan eftersom gubben, morsan och farsan varit bortresta och dessutom fuskat lite med maten.
Men så länge det är minus på mätningen så är jag nöjd.
Man får ta ett plus då och då.

Nu sover kidsen ialf och jag är sådär härligt pömsig efter träningen. Det blir dessutom tapas nu.

Till veckan blir det fem träningspass och hårt med käket !

Typ ;) En viss Madeleine har ju bakat tårta så jag kommer att fuska en dag. Nej vänta jag ska göra smörgåstårta. Dock liiiite nyttigare alternativ med philadelphiaost och ingen grädde och sånt. Så två fuskardagar...suck! Får träna HÅRT!

FUSKANDE straffar sig

Har fuskat rejält, åt räkmacka igår med gubben och idag blev det macka till frukost.
Fan.
Nu blir det inget mer fuskande idag.
Kycklinggratäng med grönt och sen blir det ett ordentligt träningspass ikväll.

Fasen!
Blir så arg på mig själv, det är för att jag är slö. Tur ialla fall att jag skippade smöret på mackan så jag slapp de kalorierna.
Nej blir nog både gym och pass idag.

Blir extra slö och trött när det är röda veckan. Surig och tvär. Svullen och trött.
URK!
Hoppas det bara håller i sig nån dag till ialla fall så det inte blir nästan tre veckor som sist...antar att det har något att göra med minipillren men jag orkar inte tjorva med något annat pmedel. Jag får helt enkelt lida med det här. Vissa blöder inte alls, vissa blöder mindre och vissa blöder extra mycket. Jag är tydligen med i den sista kategorien. Blir bara så less.
Och nu blev jag gnällig igen. Åhhhhhh!

Hoppas på sinnesförändring efter träningen ikväll.
Har inget tålamod heller och håller på att bli knäpp på Fanny som går runt och gnäller hela tiden. Hungrig? Nä gnäller fortfarande. Trött? Nä gnäller fortfarande. Når inte leksakerna. Vill upp i soffan, vill ner från soffan. Vill upp i famnen, vill ner från famnen.
Suck. Ibland blir man trött på att vara småbarnsförälder. De kan ju aldrig bestämma sig. Sitt i soffan då. Nej två sekunder senare ska man lyfta ner. Sitt i famnen då, nej nu ska jag ner. Hon vill sitta framvänt, hon vill stå.....och ändrar sig igen, igen, igen och igen.
Sen har hon kommit på att slå på mamma med diverse tillhyggen är jättekul. Eller slita i håret. SUCK!

Nu ska jag gå och ta ut mina aggressioner på en stackars kycklingfilé.
Nu satan ska du strimlas din jävel!!! Kycklingen alltså.

SUCK! Undrar om det är mensen eller mackorna som fått mig på värst humör. Arg på mig själv och kommer inte att klara 1400 kalorier idag. Ja kanske prick på efter ett rejält träningspass.

Ät inte vitt bröd med en massa gott på, det är jäääävligt mycket kalorier i det !

14/200

En gång tjock, alltid tjock?!

Kollade på något sånt där amerikanskt program om plastikkirurgi, de höll på med fettsugning och grejer. Kvinnan var så nöjd för nu skulle hon äntligen få bli smal och hon behövde inte hålla med några dieter och annat tjafs.
Hmm...hur hade hon tänkt hålla vikten då? Om hon tänker fortsätta som hon gjort tidigare så kommer hon ju bara gå upp i vikt igen.
Man får helt enkelt inse att det bara är att jobba, jobba, jobba och så jobba lite till som gäller. Jag har gått ner i vikt tidigare och sen ändå inte hållt det, varför?! Jo för att jag inte ändrat på mitt sätt.
Ätit mindre och skippat grejer men aldrig tränat ordentligt, aldrig tagit itu med mig själv och mitt förhållningssätt till mat.
Man måste bara jobba och inte bara nu, inte bara för att gå ner några kilo, utan jämt. Jag kommer alltid vara en tjockis, jag kommer alltid vara överviktig. Kanske inte kroppsligt (om jag nu lyckas) men psykiskt. Jag kommer alltid älska att äta god mat och mycket av god mat. Det är sånt man måste ändra på.
Det är inte "bara" att operera bort sin övervikt och tro att den aldrig kommer tillbaka.
Vet de som opererat magsäcken och ändå lyckats gå upp igen, så det är inte så lätt som att bara lägga sig under kniven eller svälta sig själv några månader.

Jag måste jobba helt enkelt. Och säkert kommer jag alltid tycka att jag är tjock. Det bara är så. Jag tyckte jag var tjock för tjugo kilo sen och jag tycker jag är tjock nu. Så det är bara sätta upp ett mål och jobba mot det helt enkelt. Och förhoppningsvis vara nöjdare med sig själv om man nu lyckas nå det. Är väl något år kvar tills jag eventuellt når målet sen kommer man få jobba för att stanna där.

Låter väl lätt eller hur?

Bläää

Nästa vecka kommer bli en riktigt pissig vecka.
Kommer knappt kunna träna något och det innebär typ noll på matkontot.
Urk.
Morsan och farsan reser bort och Rikard är borta typ hela veckan. Så det blir fullt upp här hemma. Och ingen som kan passa kidsen.
Och om jag blir på dåligt humör efter två dagar utan träning så kommer en vecka utan träning skapa ett monster här hemma. Urk......och givetvis kommer det synas på måndagsmätningen och då kommer jag vara extra tjurig veckan efter också. Det blir riskakor eller nåt hela veckan. Kanske får bli veckomål att inte använda spisen en enda gång. Fanny äter ju burkmat =P Kanske jag också kan äta barnmatsburkar? Skulle inte det vara ett bra bantningstips? ;)

Nåja inte så mycket man kan göra åt det. Kommer ialf vara själv så kommer inte utsätta någon annan för mitt dåliga humör =P Säkert blir jag väl sjuk också bara som grädde på moset.

Tjoho !

Något negg just nu.

Och då givetvis kommer säkert ett paket med trasiga koppar komma som ett brev på posten.....bokstavligt talat.

Har lärt mig

äntligen att istället för att bli förbannad över något jag läser på nätet så slutar jag bara läsa.
Många bloggare skriver om andra bloggare och hur de beter sig, vad de gör, vad de inte kan o.s.v. m.m.m.m.m.

Orkar inte läsa sånt, man blir bara frustrerad över sånt.
Så ser jag något som jag inte gillar så tittar jag bort. Jag läser helt enkelt inte det inlägget.
Och helst inte bloggares gnäll om vad andra bloggare gör.
Vilket verkar vara väldigt vanligt överallt, vilken sorts bloggare man än är.
Senast idag ett inlägg hos LD som blev ignorerat, egentligen gnäll. Gnäll gnäll och mer gnäll för att det finns andra bloggare som gör si och som gör så.

Försöker, ska verkligen försöka att inte gnälla. Försöker försöker verkligen.
Men jag är en rejäl gnällspik och jag jobbar stenhårt med att ändra på det!

*jobbar vidare*

Sjuka barn och vikthets

Min älskade lilla Fanny är sjuk.
Feber och allmänt sänkt. Frossa, som jag aldrig sett förut hos någon av ungarna. Lite läskigt, helst när man är hönsmamma. Men nu sover hon ialla fall och hon dricker ordentligt. Kalops och ris gick också ner så hon verkar vara på rätt spår. Hoppas hon frisknar till snabbt.

Stressade upp mig lite igår med den här Shapeupappen, när man tränar mycket under dagen så är det inga problem, då kommer jag sällan upp de antal kalorier som jag får äta. Men igår var det en vilodag på träningsfronten så det var svårt att hålla koll på maten. Jag tränar för att få äta helt enkelt.
Om jag inte tränar känns det som att jag inte får äta. Egentligen vet jag att det är dumt att tänka så men det känns som att jag inte har förtjänat mat om jag inte har rört på mig.
Idag är det gymdag igen och jag har längtat. Det kryper i benen och jag är sugen på att få svettas. Det är en vansinnigt härlig känsla och man får ett rus av att gå och träna.
Jag vet att jag har säkert år kvar innan jag hamnar på den vikt jag vill ha men det är värt allt om jag kan leva längre och framför allt ha på mig lite av alla kläder som jag har. För det ska vi ju inte sticka under stol med, det är jäkligt kul med kläder. Men får försöka att inte noja så mycket över maten....försöka..

Jag vill leva länge och finnas där för mina ungar LÄNGE, och jag vill bli mormor och farmor. Men jag vill också må bra i mig själv. Risken finns att jag aldrig blir nöjd.
Har nog egentligen aldrig känt mig nöjd även om jag varit mindre. Herregud vägde 20 kilo mindre än vad jag gör nu och var ändå inte nöjd. Jag har alltid känt mig fet, ända sen jag fick former. De här stora brösten har jag dragits med länge, jag ser inget positivt i att ha stora bröst. Visst har de gjort att jag fått mer uppmärksamhet men det är väl egentligen inget positivt. Man vill ju ha uppmärksamhet för den man är inte för hur man ser ut.
Jag kommer nog, om jag lyckas gå ner i vikt, att operera brösten. För att jag vill det, jag vill ha dem mindre och jag vill ha dem på rätt ställe *skrattar* Hade hoppats att de skulle bli mindre efter amningen av två ungar men det verkar inte bli så, snarare har de blivit större.
Jag vill kunna köpa en tröja som baserats på hela överdelen inte bara om brösten får plats i den eller inte.
Något bitter här.
Jag hoppas att träningen ska göra att de blir lite mindre. Hoppas hoppas hoppas.

Har ialla fall bestämt mig att min belöning om jag lyckas gå ner tio kilo (som jag tänkt göra I ÅR!) blir en tatuering. Nästa år börjar jag jobba igen och då lär jag ha ännu mindre tid att träna så det gäller att jag fixar det här med kosten. Har försökt införa vegetarisk mat och försöker äta mindre gott.
Men har en gottadag! Absolut, jag tänker inte sluta för evigt med gott. Var och hälsade på en kusin och fick mig en mumsig tårtbit. Världen innehåller så mycket god mat och jag tänker inte missa den. Däremot ska jag träna! Träna träna träna!
Fyra pass i veckan till att börja med.
Idag kommer det bli det tredje den här veckan. Kanske jag lyckas klämma in fem.

Det är verkligen kul med träning och det bästa är att man känner resultaten fort!

Alldeles för mycket gnäll

Jag gnäller jämt. Känns det som ialla fall.
Ska absolut försöka bli bättre! Bättre humör och mindre gnäll.
Om man nu gnäller över något så får man väl se till att göra något åt det.

Får bli nya mantrat.
Sluta gnäll och gör något åt det istället.

Läste en blogg häromdagen när en mamma gnällde och gnällde och gnällde om sin nummer två. Åh jag får aldrig sova, jag är såååå trött, jag kommer aldrig ut ur huset, jag har gått upp så mycket i vikt, ungarna bara härjar, får inte ungen att ta flaska, kommer jag aldrig få komma ifrån....bla bla bla....
Och insåg att jag gnäller minst lika mycket och det är minst lika irriterande.
Om man är chockad när nummer ett kommit och inte får sova och gnäller, det är lite mer befogat. Allt är nytt och man hade ingen aning om hur det skulle bli. Men gnäller man efter att man fått nummer två, när man vet hur jobbigt det kan vara med småbarn så får man skylla sig själv. Det brukar ju som inte bli lättare när man skaffar barn nummer två...
Så jag ska jobba på att sluta vara så jävla gnällig!
Två underbara små monster, en karl som faktiskt gör saker hemma och jobbar på som bara den, råd att fara på gymmet och ta hand som sig själv, en mamma och pappa som mer än gärna hjälper till med barnvakt, underbara kompisar som ställer upp, ja vad mer kan man önska?

Egentligen det enda jag önskar är att jag skulle bli bättre på allt. Det är ju egentligen bara sig själv man kan förändra.
Nu ska vi ta ett steg i sänder och vi börjar med att sluta gnälla så mycket.

Så ni därute som känner er gnälliga, sluta med det! Börja relaxa lite och andas. Andas och sluta gnäll!

Tunaskolan i Luleå

Antar att ingen missat det.

Jag har då irriterat mig, blivit förbannad och skämts å rektorns och alla lärares vägnar.

Googla det om du inte har sett det redan.

Bitter. Orkar inte ens länka...=P Blä!

Go Astrid !

Ja då var det här med träning

December sög ju, i alla fall på sjukdomsfronten. Vi var sjuka till och från hela högen och det verkade inte vara någon ljuspunkt nånstans.
Så då trodde jag, dumt nog, att januari skulle bli bättre. Knappt så hade halva månaden gått så blev karln sjuk. Nu är jag sjuk.


Feber, snorig som fan och allmänt sänkt. Svettas och fryser och mår piss.
Ja tack för omtanken, det är jävligt synd om mig.

Och så var det ju det här med träningen. Har nog hunnit vara två gånger på gymmet den här månaden. Det är inte acceptabelt men jag kan verkligen inte gå. Orkar knappt fixa mat här hemma så träning är inte på schemat just nu och dessutom har jag en regel att inte gå och träna om jag har feber.
Så 200 träningspass 2013 verkar vara en dröm. Kommer inte att hinna med det om jag aldrig kan gå och träna. Det enda positiva verkar vara att jag ialla fall inte går upp i vikt. Har inte heller någon matlust.
Suck.
Varför får jag aldrig vara pigg och kry? Jag vill ju verkligen fara och träna, det händer väl inte alltför ofta? Suck.
SUCK!

Vill dessutom vara social med alla underbara vänner och kids men vem vill vara social med en smitthärd?

Är man en dålig mamma för att man klär sin flicka i rosa?

(Är man en dålig mamma för att man klär sin flicka i rosa?
Nej, man är inte en dålig mamma för att man gör saker som är mindre bra ibland eller för att man saknar kunskap om exempelvis genus)

Kopierat från en blogg som jag brukar läsa, och brukar gilla men nu börjar jag ändra uppfattning.
Jag tycker om att genus är på gång, att folk bryr sig, att folk tänker till.
Men på sistone har vissa meningar och vissa tankegångar bara irriterat mig.
Jag är ingen expert, jag är inte ens novis på genus. Jag kan i stort sett ingenting. Så uttalar mig inte om genus eller hur det fungerar eller bluttanblä.
Det jag irriterar mig på är att man tycker att man gör dåliga val om man köper en rosa tröja till sin flicka men inte om man köper en rosa tröja till sin pojke.
Själv var jag ingen rosa flicka när jag var liten, visst mamma målade om mina möbler i rosa och vitt men jag var inte särskilt rosa annars. Jag lekte med barbie men även med stjärnornas krig figurer. Mina föräldrar förbjöd aldrig prinsessklänningar hemma, som jag antar att den här bloggerskan kommer göra även om flickan vill ha det. Jag hade däremot aldrig en prinsessklänning, jag var mer en nakenfis och inte intresserad av klänningar.
Men varför ska det vara ett dåligt val att köpa rosa?

Visst om man tänker på genus och bluttanblä så är det väl en dödssynd att köpa rosa, verkar det som ialla fall. Mina barn får välja men om hon väljer en rosa klänning då säger jag stopp! Är inte det lite motsägelsefullt. Du får friheten att välja, så länge du väljer det jag väljer. Men min pojke får välja en rosa klänning. Så flickor får inte välja men pojkar får välja. Känns som lite fel signaler.

(Därför väljer jag t.ex BORT tydligt tjejjiga kläder åt min dotter eftersom att jag vill att hon ska bemötas utanför sitt yttre och istället utifrån sin person. Som ett barn, inte ett kön)

Äh ids inte hålla på att läsa sånt där längre, känner att det bara skapar irritation. Nu har jag en son men om kommer det en tjej så får jag väl slänga på henne vilken färg som helst. Sen om man får arga blickar av genusmedvetna på stan för att jag enligt dem gjort ett hemskt val som satt på henne ett par rosa galonbyxor och förstört hennes liv för all framtid så fine, då får det väl vara så.

Skulle det vara lika hemskt om jag köpt ett par rosa byxor till min son och sedan sätter dem på min dotter efter att han har vuxit ur dem? Bara för att jag återanvänder kläder. Eller måste jag slänga allt som är rosa bara för att det är brott mot genus. Jag behöver ju inte sucka och säga guuuuuuddddd vad fiiiiin du är i din rosa tröja men banne mig om någon ska säga att jag gjort ett dåligt val när jag köpte den rosa tröjan.

Den rosa tröjan jag köpte åt min son var genustänk och "godkänd" när jag köpte den men jag är en kass förälder som inte tänker på min dotters framtid om jag låter henne ha den när han har vuxit ur den.

Sånt där tjafs och blähä får mig att önska att folk helt enkelt bara fick killar för det är så mycket enklare. Dem får man tydligen klä i vilka kläder man vill men tjejer de ska indoktrineras att hata rosa och förakta ordet fin. Får jag säga att min son är vacker? Ja för jag tycker ibland att han är den vackraste lille pojken på jorden. Eller skadar det honom? Jag förstör hela hans liv för att jag pussar och gullar med honom hela tiden. Han är fiiiiin.
Fiiinast för mig.
Sen kanske jag inte går runt och säger det hela tiden men det händer. Det händer faktiskt.

Så häng mig då ;)
Sådär det var dagens gnäll. Får hitta andra bloggar att läsa helt enkelt.
Får nästan lust att, om jag nu nån gång skulle få en dotter, klä henne i alldeles knallrosa. Kanske man skulle fixa tygblöjor i rosa? Bara virka rosa saker. Tapeter helt i rosa. Hmm. Ja man kan väl lika gärna vara extrem om man nu ska förstöra ungens liv. Lika bra att göra det ordentligt ;)

Och ja jag skämtar om det där sista ifall någon skulle få för sig att ta mig på allvar.