Nytt i badrummet !

Tack för tipset ♥ Eco by Njuta - Alexandra ♥

Mitt hår har mått rätt bra på sistone men jag är ändå inte helt nöjd. Jag blir torr i hårbottnen och får MJÄLL. Hatar mjäll....och helst nu när jag har svart hår då allt syns.
Har ju börjat handla med ekomat hem och varför då inte passa på att förnya lite i badrummet också. De här luktade helt underbart och kostade inte många kronor. Fria från SLS, parabener m.m.
Så tänkte att jag provar.
Dags att vara snäll mot mig själv och världen.

Önskar bara jag kunde bli frisk nu så jag kunde få vara lite snäll mot min kropp också. Börjar få ont i ryggen igen nu när jag inte tränat på länge. Måste göra lite övningar idag även om jag har feber annars kommer ryggen säcka ihop. Vikten står tack och lov still, försöker att inte äta en massa skrot nu när jag är sjuk så jag inte ska upp något. Kosten är ju A och O för mig, jag gillar ju att träna men jag hatar att ha koll på vad jag äter.
Så det här året ska jag fokusera på kosten.
Jajamen jag ska verkligen försöka vara duktig. Jobba stenhårt.
Matlistor, grönsaker, mindre snabba kolhydrater......m.m.m.m.m...
Sen får vi se hur det blir till jul. Når jag mina mål?
Vi håller tummarna va?

Varför sover jag så dåligt?

Jag lägger mig i god tid. Inte idag. Då klev jag upp igen...men annars.
Hela veckan har jag sovit dåligt. Jag vrider och vänder på mig och kan inte sova ordentligt.
Jag sover inte djupt och vaknar för minsta lilla.
Jag drömmer mardrömmar konstant. Hinner jag sova en tjuga så hinner jag fasen drömma på den stunden också.
Vad gör jag för fel?
Är det för att jag äter kass mat?
Rör jag på mig för lite, varit förkyld så har inte kunnat gå på gymmet lika mycket som jag skulle ha velat.
Är det att det är vinter och mörkt typ hela dagen?

Är det bara jag som är konstig?

Nu vill jag inte ens gå och lägga mig fast hela familjen sover. För jag lär väl antagligen drömma mer mardrömmar.

Suck.
Nåja jag måste väl gå och lägga mig ialf.
Jag gillar väl skräckisar? Dock innehåller mina egna skräckisar liiite för mycket insekter och annat blä för min smak. Lite vampyrer och zombiemördande skulle inte vara helt fel.
Att bitchslappa spindlar som är större än mig ser inte jag som underhållning.

Godnatt och borde jag kanske skriva TGIF? Nä jag ser det faktiskt inte som något positivt just nu. Återkommer imorgon när jag är lite gladare. Eventuellt.

Är det bara jag?

Bara jag som blir less på barnen ibland?

Känns som att allt man läser, hör är hur underbart det är att vara mamma.
Säkert är det det, någon gång mellan lämning och hämtning på dagis. Mellan alla utbrott och bråk. Mellan måltiderna som oftast är ett enda gnällande och tjafsande om maten, drickan, stolen, bestick......
Mellan föräldramöten, fotograferingar (är det verkligen någon som tycker själva fotograferingstillfället är kul?! Eller är det egentligen när bilderna dimper ner i brevlådan?), gymnastik...
Mellan skrik och panik, mellan potträning och "ta bort nappen, du är ju en stor kille".
Mellan läkarbesök och väntrum, mellan tandläkarbesök och vaccinationer...

Kanske är det underbart att vara mamma men just nu är jag bara nöjd att dagen är över och ungarna sover.
Det är verkligen underbart att vara mamma när man ser på dem när dem sover. Det är hittills det bästa, en sovande varm go unge.
Kanske när man blir mormor/farmor, det kanske är då det är underbart att ha barn. När allt slit liksom lönar sig. Eller är det lika jävligt då kanske? Då har man väl diabetes, reumatism eller något sånt. Kanske lika bra att hoppa på demenståget direkt så man slipper lida *typ*

Kanske det blir mer underbart att vara mamma när man får börja jobba igen, och kanske komma hemifrån mer än en timme i stöten.

Höjdpunkten den här veckan, kanske tom den här månaden, har nog varit Tupperware, jajamen jag har varit på Tupperwareparty. Nästan 2,5 timme egentid. TVÅ OCH EN HALV TIMME ! (utan att behöva gå på gymmet, vilket är min enda egentid som jag har annars)
Jag vet, det finns väl inget som heter egentid, man ska njuuuuta av tiden med barnen. ( Vilket svammel, förr i tiden fanns det minsann inget som hette Egentid, ja och allt var ju sååå mycket bättre förr)
Men just den här veckan när jag kommer vara i stort sett DYGNET RUNT med barnen så är det jääävligt skönt med lite egentid. Till helgen blir jag helt själv med dem. Jag kommer inte röra mig ur fläcken. Jag tänker inte bråka om kläder (de får springa naken hela helgen *typ*) Jag tänker inte bråka om maten (jag tänker bara laga deras mat, de ska bara få makaroner *typ*) Jag tänker inte bråka om läggdags (de får somna när de vill, om det så är tolv på natten *typ*) Jag tänker inte göra ett skvatt. Jag orkar helt enkelt inte. Jag är less. Jag bara inväntar jobbstarten i februari. Februari. Det är väldigt långt dit. Väldigt långt.
Eller ja det finns en till höjdpunkt, den där lilla stunden när man fick vara och handla själv på affären. Helt själv. Bara jag. Jag var själv in och handlade. JAG. Ensam! Och givetvis den där lilla stunden när man sitter ensam i bilen på väg från dagis. När man har lämnat av Ivan och allt gått bra, när man är på väg hem till Fanny. Ensam i bilen. Med musik på. Utan att någon skriker att det är dålig musik, att någon skriker på varandra i baksätet. Bara jag ENSAM i bilen.

Nästa vecka tänker jag inte vara hemma en minut mer än nödvändigt.
Eller jo det måste jag ju. Jag är ju mamma och det är det underbaraste som finns. Och jag kan liksom inte göra annat heller. Jag har gjort det valet, och så är det. Barn är verkligen det underbaraste som finns och jag är extremt tacksam att de finns.
Men nån gång hade jag också velat göra något annat.

Och antagligen lär väl barnen och jag bli dödssjuka till helgen. Jajamen. Funderade tom på att åka till stugan, trots att det inte finns vatten bara för att jag skulle slippa vara själv med ungarna över helgen.
Och då är man verkligen less.

Åh men den sjunde december, då har vi barnvakt.
Mmmm den sjunde december....

Behöver jag säga att det gick jävligt dåligt på gympan idag, att Ivan inte lyssnade ett skvatt på vad jag eller ledarna sa. Att Ivan fick ett utbrott i drygt en timme för att hans äpple blev delat. Att det är lov nästa vecka så Ivan ska vara hemma från dagis heeeela veckan. Med mig.... Rikard arbetar givetvis och försörjer familjen. (Han gör ialf någon nytta. Jag går bara hemma och dräller.) Att jag inte kommit iväg på gymmet alls hittills den här veckan. Att jag inte kommer komma iväg på gymmet alls den här veckan för min karl åker iväg på torsdag för en weekend i skogen som han dessutom inte ens frågade mig först utan bara kom överens med en kompis att de skulle fara. Att fråga mig i efterhand hjälper ju liksom inte. Han måste ju få fara och jaga. Han behöver väl sin egentid precis som jag behöver min. Och vad ska jag göra, kan du stanna hemma för jag är så jäkla less på ungarna??? Det hade ju verkligen mötts med positivism och framåtanda liksom...
Funderar på att boka upp mig på tjejmilen, inte för att jag vill springa den utan för att jag också gärna hade sluppit familjen en dag eller två eller gärna en hel helg. Jag har ju liksom inget intresse som gör att det är legitimt för mig att fara bort från familjen, jag kan inte säga att det är jaktsäsong och få fara ut i skogen liksom. Så något måste jag komma på. Kanske man får sätta sig i hårdträning och fara på något form av maraton nånstans. Kanske till New York.
Äh bara dagdrömmar, jag kommer väl aldrig få fara nånstans själv. Det kan jag ju bara glömma. När jag väl får tid att fara själv nånstans så kommer jag vara gammal och gaggig så jag kan lika gärna glömma det.

Men åh den sjunde december. Då får vi barnvakt.
Då får jag lite egentid.
Håller redan på att planera vad jag kan klämma in den dagen. Kanske ett gympass med DUSCHNING efteråt. Kanske jag känner att jag har tid att duscha på gymmet efteråt. Eller oh ljuva tanke kanske en bastu efteråt. Mmm. Jag behöver inte stressa hem svettig i gymkläderna för att natta någon eller ta hand om barnen.
Jag kanske kan gå ut på en promenad, en promenad utan varesig barn eller barnvagn eller någon alls för den delen.
Kanske kan dricka en hel kopp kaffe. Utan att behöva lämna halva koppen för att någon av ungarna skriker eller klättrar på bordet. Utan att behöva märka typ en halvtimme senare att kaffet är kallt.

Mmm ljuva drömmar.
Eller kanske sova tills JAG vaknar och inte tills något av barnen vaknar.
Kanske man skulle kasta ut karln också den sjunde så man verkligen får egentid.

Nu ska jag njuta av tystnaden och kanske tom plocka ögonbrynen eller något sånt.

Det är ju verkligen underbart att vara mamma. Verkligen underbart.

(När första strået är plockat så vaknar någon av dem. Garanterat!)

Man ska väl försöka lyfta varandra, inte trycka ner.

Är det ett kvinnoproblem?
Det här med att man måste trycka ner någon annan när de är nöjd med sig själv.
Eller är det något äckligt Jantesyndrom?

Följer Olga Rönnberg, mamma fitness, på FB. Med jämna mellanrum lägger hon in inspirerande bilder på mammor som gått hennes PT kurs, det här är mammor som kämpat med att få tillbaka formen eller få en bättre form än tidigare efter en förlossning.
Det är kvinnor som blivit nöjda med sin kropp.

Vad gör folk?
Kommenterar negativt.
Exempelvis den där magen hade inte jag velat ha, ser sjukt ut, ser inte bra ut, kvinnor ska inte ha en massa muskler (vad är det för jäkla blaj btw? Vem har i sin allsmäktighet bestämt att kvinnor inte ska ha muskler?!) bla bla bla bla.

Vem är de att döma? Personen i fråga är NÖJD med hur hon ser ut, hur många kan säga att de är nöjda med sin mage, med sin träning, med sin kosthållning?

Blir väldigt arg, meningen med bilderna är ju inte bara reklam utan att peppa andra att komma igång med sin träning inte att folk ska sitta och kommentera hur fult de tycker det är med muskler.
Svartsjuka much?

Jag kommer nog aldrig ha disciplinen att få en sån mage men jag kan uppskatta och glädjas med andra, och skulle jag inte tycka att det var snyggt inte fasen skulle jag kommentera det på FB.
Skulle personerna, som kommenterar negativt, gå fram till den här kvinnan på ex gymmet och säga Fan vad ful du är?
Nej garanterat inte. Men på nätet verkar det som att det är helt ok att kommentera.

Lyft varandra istället. Kommentera inte kroppen alls. Försöker själv komma bort från det. Inspirerande visst men man behöver inte kommentera själva kroppen.
Det gäller att jobba.

Jag behöver också verkligen arbeta på att sluta kommentera men jag skulle aldrig komma på tanken att slänga iväg negativa kommentarer till en person på det viset. 

Sjukdom!

Usch och fy.

Nu har tanten gått och fått halsfluss också, vilket jäkla skit! Mitt 200 mål är helt borta nu och jag känner mig helt sänkt. 

Det värsta med att vara sjuk är givetvis att vara sjuk men på en klar andra plats kommer att man inte kan träna. Orkar knappt ta mig upp för trappen så ett träningspass kommer inte på fråga. 

Fick penicillin igår så om några dagar borde jag känna mig pigg.

Undrar om man kan träna fast man äter penicillin om man är feberfri och pigg i övrigt??? 

Bläää

Nästa vecka kommer bli en riktigt pissig vecka.
Kommer knappt kunna träna något och det innebär typ noll på matkontot.
Urk.
Morsan och farsan reser bort och Rikard är borta typ hela veckan. Så det blir fullt upp här hemma. Och ingen som kan passa kidsen.
Och om jag blir på dåligt humör efter två dagar utan träning så kommer en vecka utan träning skapa ett monster här hemma. Urk......och givetvis kommer det synas på måndagsmätningen och då kommer jag vara extra tjurig veckan efter också. Det blir riskakor eller nåt hela veckan. Kanske får bli veckomål att inte använda spisen en enda gång. Fanny äter ju burkmat =P Kanske jag också kan äta barnmatsburkar? Skulle inte det vara ett bra bantningstips? ;)

Nåja inte så mycket man kan göra åt det. Kommer ialf vara själv så kommer inte utsätta någon annan för mitt dåliga humör =P Säkert blir jag väl sjuk också bara som grädde på moset.

Tjoho !

Något negg just nu.

Och då givetvis kommer säkert ett paket med trasiga koppar komma som ett brev på posten.....bokstavligt talat.