Är det bara jag?

Bara jag som blir less på barnen ibland?

Känns som att allt man läser, hör är hur underbart det är att vara mamma.
Säkert är det det, någon gång mellan lämning och hämtning på dagis. Mellan alla utbrott och bråk. Mellan måltiderna som oftast är ett enda gnällande och tjafsande om maten, drickan, stolen, bestick......
Mellan föräldramöten, fotograferingar (är det verkligen någon som tycker själva fotograferingstillfället är kul?! Eller är det egentligen när bilderna dimper ner i brevlådan?), gymnastik...
Mellan skrik och panik, mellan potträning och "ta bort nappen, du är ju en stor kille".
Mellan läkarbesök och väntrum, mellan tandläkarbesök och vaccinationer...

Kanske är det underbart att vara mamma men just nu är jag bara nöjd att dagen är över och ungarna sover.
Det är verkligen underbart att vara mamma när man ser på dem när dem sover. Det är hittills det bästa, en sovande varm go unge.
Kanske när man blir mormor/farmor, det kanske är då det är underbart att ha barn. När allt slit liksom lönar sig. Eller är det lika jävligt då kanske? Då har man väl diabetes, reumatism eller något sånt. Kanske lika bra att hoppa på demenståget direkt så man slipper lida *typ*

Kanske det blir mer underbart att vara mamma när man får börja jobba igen, och kanske komma hemifrån mer än en timme i stöten.

Höjdpunkten den här veckan, kanske tom den här månaden, har nog varit Tupperware, jajamen jag har varit på Tupperwareparty. Nästan 2,5 timme egentid. TVÅ OCH EN HALV TIMME ! (utan att behöva gå på gymmet, vilket är min enda egentid som jag har annars)
Jag vet, det finns väl inget som heter egentid, man ska njuuuuta av tiden med barnen. ( Vilket svammel, förr i tiden fanns det minsann inget som hette Egentid, ja och allt var ju sååå mycket bättre förr)
Men just den här veckan när jag kommer vara i stort sett DYGNET RUNT med barnen så är det jääävligt skönt med lite egentid. Till helgen blir jag helt själv med dem. Jag kommer inte röra mig ur fläcken. Jag tänker inte bråka om kläder (de får springa naken hela helgen *typ*) Jag tänker inte bråka om maten (jag tänker bara laga deras mat, de ska bara få makaroner *typ*) Jag tänker inte bråka om läggdags (de får somna när de vill, om det så är tolv på natten *typ*) Jag tänker inte göra ett skvatt. Jag orkar helt enkelt inte. Jag är less. Jag bara inväntar jobbstarten i februari. Februari. Det är väldigt långt dit. Väldigt långt.
Eller ja det finns en till höjdpunkt, den där lilla stunden när man fick vara och handla själv på affären. Helt själv. Bara jag. Jag var själv in och handlade. JAG. Ensam! Och givetvis den där lilla stunden när man sitter ensam i bilen på väg från dagis. När man har lämnat av Ivan och allt gått bra, när man är på väg hem till Fanny. Ensam i bilen. Med musik på. Utan att någon skriker att det är dålig musik, att någon skriker på varandra i baksätet. Bara jag ENSAM i bilen.

Nästa vecka tänker jag inte vara hemma en minut mer än nödvändigt.
Eller jo det måste jag ju. Jag är ju mamma och det är det underbaraste som finns. Och jag kan liksom inte göra annat heller. Jag har gjort det valet, och så är det. Barn är verkligen det underbaraste som finns och jag är extremt tacksam att de finns.
Men nån gång hade jag också velat göra något annat.

Och antagligen lär väl barnen och jag bli dödssjuka till helgen. Jajamen. Funderade tom på att åka till stugan, trots att det inte finns vatten bara för att jag skulle slippa vara själv med ungarna över helgen.
Och då är man verkligen less.

Åh men den sjunde december, då har vi barnvakt.
Mmmm den sjunde december....

Behöver jag säga att det gick jävligt dåligt på gympan idag, att Ivan inte lyssnade ett skvatt på vad jag eller ledarna sa. Att Ivan fick ett utbrott i drygt en timme för att hans äpple blev delat. Att det är lov nästa vecka så Ivan ska vara hemma från dagis heeeela veckan. Med mig.... Rikard arbetar givetvis och försörjer familjen. (Han gör ialf någon nytta. Jag går bara hemma och dräller.) Att jag inte kommit iväg på gymmet alls hittills den här veckan. Att jag inte kommer komma iväg på gymmet alls den här veckan för min karl åker iväg på torsdag för en weekend i skogen som han dessutom inte ens frågade mig först utan bara kom överens med en kompis att de skulle fara. Att fråga mig i efterhand hjälper ju liksom inte. Han måste ju få fara och jaga. Han behöver väl sin egentid precis som jag behöver min. Och vad ska jag göra, kan du stanna hemma för jag är så jäkla less på ungarna??? Det hade ju verkligen mötts med positivism och framåtanda liksom...
Funderar på att boka upp mig på tjejmilen, inte för att jag vill springa den utan för att jag också gärna hade sluppit familjen en dag eller två eller gärna en hel helg. Jag har ju liksom inget intresse som gör att det är legitimt för mig att fara bort från familjen, jag kan inte säga att det är jaktsäsong och få fara ut i skogen liksom. Så något måste jag komma på. Kanske man får sätta sig i hårdträning och fara på något form av maraton nånstans. Kanske till New York.
Äh bara dagdrömmar, jag kommer väl aldrig få fara nånstans själv. Det kan jag ju bara glömma. När jag väl får tid att fara själv nånstans så kommer jag vara gammal och gaggig så jag kan lika gärna glömma det.

Men åh den sjunde december. Då får vi barnvakt.
Då får jag lite egentid.
Håller redan på att planera vad jag kan klämma in den dagen. Kanske ett gympass med DUSCHNING efteråt. Kanske jag känner att jag har tid att duscha på gymmet efteråt. Eller oh ljuva tanke kanske en bastu efteråt. Mmm. Jag behöver inte stressa hem svettig i gymkläderna för att natta någon eller ta hand om barnen.
Jag kanske kan gå ut på en promenad, en promenad utan varesig barn eller barnvagn eller någon alls för den delen.
Kanske kan dricka en hel kopp kaffe. Utan att behöva lämna halva koppen för att någon av ungarna skriker eller klättrar på bordet. Utan att behöva märka typ en halvtimme senare att kaffet är kallt.

Mmm ljuva drömmar.
Eller kanske sova tills JAG vaknar och inte tills något av barnen vaknar.
Kanske man skulle kasta ut karln också den sjunde så man verkligen får egentid.

Nu ska jag njuta av tystnaden och kanske tom plocka ögonbrynen eller något sånt.

Det är ju verkligen underbart att vara mamma. Verkligen underbart.

(När första strået är plockat så vaknar någon av dem. Garanterat!)

MÅNDAG, vägning och mätning igår...

19,20/200

Körde dubbla pass igår, det behövdes! Har inte varit taggad på ett bra tag, först en vecka med feber och halsfluss och sen lite sänkt med penicillinknaprande en vecka till. Egentligen har jag halva dagen idag kvar men sen är jag fri från medicinen!
Men det var riktigt skönt igår, först ett CX pass och jag försökte verkligen ta ut mig i alla övningar och sen ett bodybalance på det. Lite småläbbigt att vara barfota men det var som ett rejält stretchingpass, inte riktigt min grej men det är säkert bra träning. Det spänner och drar lite överallt så måste ju ta lite ialla fall.
Pratade med en tjej som går ofta på CXn och hon sa något som fastnade : "att det oftast är de passen man inte går på som man egentligen skulle behöva för att komma vidare med sin träning"
Och jag har egentligen inte varit så taggad att gå på balance för jag tycker det är lite småtöntigt med yoga och sånt där men det var riktigt skönt pass. Inte alltför svåra ställningar man skulle ta så till och med jag klarade det. Dock märker man att brösten och kulan är i vägen i vissa ställningar, jag skulle kunna sträcka ut mig mer om de inte var där.
Usch vad jag är less på att bära på allt det här extra. Det är ju faktiskt 15,20 kilo extra som jag kånkar på, egentligen helt i onödan! Så det ska arbetas bort, om det så tar år så ska jag bli normalviktig igen.
Jag måste ju, alla sjukdomar som vi har i släkten samt att det sliter på leder och man mår psykiskt dåligt av att se ut som jag gör. Man måste ta itu med sin kropp och ta hand om den om man vill leva längre. OM jag lyckas gå ner i vikt ska jag börja spara pengar till en bröstreduktion. Jag är så jäkla less på de här säckarna som sitter på framsidan av min kropp. Så less! Men först och främst har vi tänkt spara till huset så det finns lite renoveringspengar och så till Rikards ögon. Han skulle nog må bra av att slippa linserna. Jag får försöka träna bort tissarna ;) och sen ta till niifen om det inte funkar. Någon som vill ha lite tisse av mig?

Vägning och mätning igår, jag var inte hoppfull.
-0.6 kg.
Det är ialla fall minus.
Och har som mål, ialla fall i Shapeupappen, att gå ner 0.5 varje vecka.
Jag skyndar långsamt, det viktiga är inte alltid vikten utan att man mår bra och man ska inte stressa. Så länge jag jobbar med kosten och träningen så går det ju framåt. Det viktigaste är välbefinnandet och att man gör något man trivs med. Det är ju meningen att man ska hålla på med det här resten av livet i någon form. Kroppen behöver alltid motion.

Jag jobbar på!

Mät och vägdag...*darr*

Mät och vägdag,tog det igår fast jag egentligen satt måndag men jag var helt säker på att jag hade ökat och ville kolla.
Men tydligen så gick det att fuska med en hampis.

-1,5 kilo
mage - 2 cm
lår - 3 cm
bröst - 1 cm
arm + 1 cm

Så det är på rätt väg. Egentligen lite mer ner än planerat men det är ju bara bra. Har inte kommit upp i 1400 kal varje dag heller så det förklarar nog saken. Råkar man missa ett mål eller hoppar över så kommer man inte upp i de kalorierna man ska. Egentligen ska man inte hoppa över men ofta blir det ingen frukost, ungarna ska ha sitt och jag är slö på att äta när ungarna är med. Eller ja slö och slö, jag ger ofta bort min frukost. Ska börja trycka ägg till frukost. Mycket fett och bra med ämnen man behöver. Och mättande.
Ska försöka få bort mer bröd och kanske baka något LCHFbröd. Inte för att vi ska börja med LCHF här, ogillar starkt såna där dieter, men för att minska på mjölet och sockret. Ska testa det där steviasockret också, jag är ju en sötegris och en sked i filen är ju så gott. Så kanske stevia passar för mig.
Jag vet man ska inte sätta något alls helst men jag tänker INTE ta bort allt det goda ur maten. Jag vill tillsätta mer gott, bli bättre på att äta grönt och annat gott.
Och försöka minska sånt där vitt fluff fluff bröd som egentligen bara är tomma kolisar. Men nu tar jag inte bort kolisar helt och hållet, jag minskar på dem. Att räkna kalorier innebär inte att man skippar kolhydraterna. Jag kan egentligen äta vad jag vill men jag har bara 1400 kalorier att spela på. Hamburgaren igår med tillbehör gick ju på 1000 kalorier. Då hade jag inte ätit frukost och sen gick jag och tränade så det blev inte över 1400 ialla fall.
Och det roliga är att man inte är hungrig heller. Man vänjer sig fort vid att äta mindre mängder. Och är man osäker så kan man ju alltid väga maten. Brukar väga ris, potatis och sånt för då är det lättare att räkna.

Men ju mer man tränar desto mer får man äta.
Så ut och rör på er.
Äta mer : Träna mer
Träna mindre : äta mindre
Enkel filosofi.

Idag blir det ärtsoppa, inte min favorit men ibland får man tillfredsställa gubben också ;) Imorgon blir det kyckling med grönsaker och parmesan i ugn. Något nytt recept, får se vad det smakar.

13/200

jahapp nu blev det bajsblöjepaus här. urk*

Bläää

Nästa vecka kommer bli en riktigt pissig vecka.
Kommer knappt kunna träna något och det innebär typ noll på matkontot.
Urk.
Morsan och farsan reser bort och Rikard är borta typ hela veckan. Så det blir fullt upp här hemma. Och ingen som kan passa kidsen.
Och om jag blir på dåligt humör efter två dagar utan träning så kommer en vecka utan träning skapa ett monster här hemma. Urk......och givetvis kommer det synas på måndagsmätningen och då kommer jag vara extra tjurig veckan efter också. Det blir riskakor eller nåt hela veckan. Kanske får bli veckomål att inte använda spisen en enda gång. Fanny äter ju burkmat =P Kanske jag också kan äta barnmatsburkar? Skulle inte det vara ett bra bantningstips? ;)

Nåja inte så mycket man kan göra åt det. Kommer ialf vara själv så kommer inte utsätta någon annan för mitt dåliga humör =P Säkert blir jag väl sjuk också bara som grädde på moset.

Tjoho !

Något negg just nu.

Och då givetvis kommer säkert ett paket med trasiga koppar komma som ett brev på posten.....bokstavligt talat.

Alldeles för mycket gnäll

Jag gnäller jämt. Känns det som ialla fall.
Ska absolut försöka bli bättre! Bättre humör och mindre gnäll.
Om man nu gnäller över något så får man väl se till att göra något åt det.

Får bli nya mantrat.
Sluta gnäll och gör något åt det istället.

Läste en blogg häromdagen när en mamma gnällde och gnällde och gnällde om sin nummer två. Åh jag får aldrig sova, jag är såååå trött, jag kommer aldrig ut ur huset, jag har gått upp så mycket i vikt, ungarna bara härjar, får inte ungen att ta flaska, kommer jag aldrig få komma ifrån....bla bla bla....
Och insåg att jag gnäller minst lika mycket och det är minst lika irriterande.
Om man är chockad när nummer ett kommit och inte får sova och gnäller, det är lite mer befogat. Allt är nytt och man hade ingen aning om hur det skulle bli. Men gnäller man efter att man fått nummer två, när man vet hur jobbigt det kan vara med småbarn så får man skylla sig själv. Det brukar ju som inte bli lättare när man skaffar barn nummer två...
Så jag ska jobba på att sluta vara så jävla gnällig!
Två underbara små monster, en karl som faktiskt gör saker hemma och jobbar på som bara den, råd att fara på gymmet och ta hand som sig själv, en mamma och pappa som mer än gärna hjälper till med barnvakt, underbara kompisar som ställer upp, ja vad mer kan man önska?

Egentligen det enda jag önskar är att jag skulle bli bättre på allt. Det är ju egentligen bara sig själv man kan förändra.
Nu ska vi ta ett steg i sänder och vi börjar med att sluta gnälla så mycket.

Så ni därute som känner er gnälliga, sluta med det! Börja relaxa lite och andas. Andas och sluta gnäll!

Tunaskolan i Luleå

Antar att ingen missat det.

Jag har då irriterat mig, blivit förbannad och skämts å rektorns och alla lärares vägnar.

Googla det om du inte har sett det redan.

Bitter. Orkar inte ens länka...=P Blä!

Go Astrid !

så jävla ont, ge mig mer droger

i örat att jag inte kan sova.

Det spränger och värker och svider.

Faaaaaaaaaaaaaan så ont det gör.

Tatueringen var definitivt mycket trevligare. Hade hellre gjort en helryggstatuering än att ha den här smärtan. Det spelar ingen roll åt vilket håll jag ligger eller hur jag har örat. Det känns som att jag flyger och när det slår lock som värst och riktigt gör ont, den smärtan är konstant. Hela tiden. Varje sekund.
Jag är så trött.

Helvetes jävla öroninflammation.

Hoppas hoppas det släpper till imorgon. Jag orkar vara utan sömn så länge, jag blir en surig, elak och arg toktant då. Helst om det samtidigt spränger i skallen.

Det hjälper inget alls med värktabletter. Jag önskar bara någon kunde slå mig medvetslös så jag slipper den här smärtan.

Och terracortrilen? Ja då svider det ännu mer. Men jag droppar. Jag droppar och håller tummarna att det blir bättre.
Det blir bättre snart.
Imorgon får jag hämta ut mer penicillin. Mer droger. Ge mig mer droger