Det här med eftermiddagsjobb

tyckte jag var rätt kasst förut. Man låg och slöade halva dagen och sen var man trött när man kom hem.
Nu när man har barn och kliver upp tidigt så har jag hunnit med en massa saker.
Hänga tvätt, vika in tvätten, bädda säng, dammsuga, förbereda middagen, frukost åt barnen, plockat undan....man har ju hela jäkla förmiddagen på sig.
Så rätt nice att ha eftermiddag med andra ord.
Dock kommer det kännas astråkigt att missa barnen när jag kommer hem sent. De lägger sig innan jag kommer hem.
Och middag med familjen. Vi har ju tack vare att mannen i huset jobbar konstant förmiddag alltid middag tillsammans.
Nu har jag däremot fått förbereda middagen, laxpudding, så mannen har lätt när han kommer hem. Han hämtar kidsen halv fyra så de slipper ju vara sent på dagis också iom att han arbetar förmiddag.
Rätt fint när man har små att en jobbar förmiddag konstant. De slipper vara sist på dagis...och mammahjärtat slipper ha ajaj för att man låter dem vara på dagis hela dagen.
Jag vet det är dumt att tänka så men jag vill inte ha dem hela dagarna på dagis om man inte absolut måste, det är ju inte alla jobb som har så lyxiga tider som vi har på våra.
Jag jobbar dessutom inte heltid så då underlättar det mycket.

Nu märker jag att jag börjar ordbajsa lite här.
Så nu ska jag ta mitt kaffe och sen bär det iväg mot dagis för barnen och arbete för mig.
Kanske jag även får bli "god man" snart, tungt när anhöriga blir gamla och inte kan ta hand om sig själv. Hjärtat gör ont men alla ska vi hamna där. vi blir äldre och det finns inget man kan göra åt det.
Jag är bara tacksam att jag har barn som kanske kan hjälpa mig lite när åldern tar ut sin rätt.

Häpp häpp!

Vilket jävla geni =)

Ni vet när man sitter och tittar på nyheterna och börjar fundera.

Först känner man sig som ett jäkla geni

och sen inser man att man borde ha fått nån timme till med sömn.

och sen inser man att det är måndag.

Och sätter på kaffe.

Är det bara jag?

Bara jag som blir less på barnen ibland?

Känns som att allt man läser, hör är hur underbart det är att vara mamma.
Säkert är det det, någon gång mellan lämning och hämtning på dagis. Mellan alla utbrott och bråk. Mellan måltiderna som oftast är ett enda gnällande och tjafsande om maten, drickan, stolen, bestick......
Mellan föräldramöten, fotograferingar (är det verkligen någon som tycker själva fotograferingstillfället är kul?! Eller är det egentligen när bilderna dimper ner i brevlådan?), gymnastik...
Mellan skrik och panik, mellan potträning och "ta bort nappen, du är ju en stor kille".
Mellan läkarbesök och väntrum, mellan tandläkarbesök och vaccinationer...

Kanske är det underbart att vara mamma men just nu är jag bara nöjd att dagen är över och ungarna sover.
Det är verkligen underbart att vara mamma när man ser på dem när dem sover. Det är hittills det bästa, en sovande varm go unge.
Kanske när man blir mormor/farmor, det kanske är då det är underbart att ha barn. När allt slit liksom lönar sig. Eller är det lika jävligt då kanske? Då har man väl diabetes, reumatism eller något sånt. Kanske lika bra att hoppa på demenståget direkt så man slipper lida *typ*

Kanske det blir mer underbart att vara mamma när man får börja jobba igen, och kanske komma hemifrån mer än en timme i stöten.

Höjdpunkten den här veckan, kanske tom den här månaden, har nog varit Tupperware, jajamen jag har varit på Tupperwareparty. Nästan 2,5 timme egentid. TVÅ OCH EN HALV TIMME ! (utan att behöva gå på gymmet, vilket är min enda egentid som jag har annars)
Jag vet, det finns väl inget som heter egentid, man ska njuuuuta av tiden med barnen. ( Vilket svammel, förr i tiden fanns det minsann inget som hette Egentid, ja och allt var ju sååå mycket bättre förr)
Men just den här veckan när jag kommer vara i stort sett DYGNET RUNT med barnen så är det jääävligt skönt med lite egentid. Till helgen blir jag helt själv med dem. Jag kommer inte röra mig ur fläcken. Jag tänker inte bråka om kläder (de får springa naken hela helgen *typ*) Jag tänker inte bråka om maten (jag tänker bara laga deras mat, de ska bara få makaroner *typ*) Jag tänker inte bråka om läggdags (de får somna när de vill, om det så är tolv på natten *typ*) Jag tänker inte göra ett skvatt. Jag orkar helt enkelt inte. Jag är less. Jag bara inväntar jobbstarten i februari. Februari. Det är väldigt långt dit. Väldigt långt.
Eller ja det finns en till höjdpunkt, den där lilla stunden när man fick vara och handla själv på affären. Helt själv. Bara jag. Jag var själv in och handlade. JAG. Ensam! Och givetvis den där lilla stunden när man sitter ensam i bilen på väg från dagis. När man har lämnat av Ivan och allt gått bra, när man är på väg hem till Fanny. Ensam i bilen. Med musik på. Utan att någon skriker att det är dålig musik, att någon skriker på varandra i baksätet. Bara jag ENSAM i bilen.

Nästa vecka tänker jag inte vara hemma en minut mer än nödvändigt.
Eller jo det måste jag ju. Jag är ju mamma och det är det underbaraste som finns. Och jag kan liksom inte göra annat heller. Jag har gjort det valet, och så är det. Barn är verkligen det underbaraste som finns och jag är extremt tacksam att de finns.
Men nån gång hade jag också velat göra något annat.

Och antagligen lär väl barnen och jag bli dödssjuka till helgen. Jajamen. Funderade tom på att åka till stugan, trots att det inte finns vatten bara för att jag skulle slippa vara själv med ungarna över helgen.
Och då är man verkligen less.

Åh men den sjunde december, då har vi barnvakt.
Mmmm den sjunde december....

Behöver jag säga att det gick jävligt dåligt på gympan idag, att Ivan inte lyssnade ett skvatt på vad jag eller ledarna sa. Att Ivan fick ett utbrott i drygt en timme för att hans äpple blev delat. Att det är lov nästa vecka så Ivan ska vara hemma från dagis heeeela veckan. Med mig.... Rikard arbetar givetvis och försörjer familjen. (Han gör ialf någon nytta. Jag går bara hemma och dräller.) Att jag inte kommit iväg på gymmet alls hittills den här veckan. Att jag inte kommer komma iväg på gymmet alls den här veckan för min karl åker iväg på torsdag för en weekend i skogen som han dessutom inte ens frågade mig först utan bara kom överens med en kompis att de skulle fara. Att fråga mig i efterhand hjälper ju liksom inte. Han måste ju få fara och jaga. Han behöver väl sin egentid precis som jag behöver min. Och vad ska jag göra, kan du stanna hemma för jag är så jäkla less på ungarna??? Det hade ju verkligen mötts med positivism och framåtanda liksom...
Funderar på att boka upp mig på tjejmilen, inte för att jag vill springa den utan för att jag också gärna hade sluppit familjen en dag eller två eller gärna en hel helg. Jag har ju liksom inget intresse som gör att det är legitimt för mig att fara bort från familjen, jag kan inte säga att det är jaktsäsong och få fara ut i skogen liksom. Så något måste jag komma på. Kanske man får sätta sig i hårdträning och fara på något form av maraton nånstans. Kanske till New York.
Äh bara dagdrömmar, jag kommer väl aldrig få fara nånstans själv. Det kan jag ju bara glömma. När jag väl får tid att fara själv nånstans så kommer jag vara gammal och gaggig så jag kan lika gärna glömma det.

Men åh den sjunde december. Då får vi barnvakt.
Då får jag lite egentid.
Håller redan på att planera vad jag kan klämma in den dagen. Kanske ett gympass med DUSCHNING efteråt. Kanske jag känner att jag har tid att duscha på gymmet efteråt. Eller oh ljuva tanke kanske en bastu efteråt. Mmm. Jag behöver inte stressa hem svettig i gymkläderna för att natta någon eller ta hand om barnen.
Jag kanske kan gå ut på en promenad, en promenad utan varesig barn eller barnvagn eller någon alls för den delen.
Kanske kan dricka en hel kopp kaffe. Utan att behöva lämna halva koppen för att någon av ungarna skriker eller klättrar på bordet. Utan att behöva märka typ en halvtimme senare att kaffet är kallt.

Mmm ljuva drömmar.
Eller kanske sova tills JAG vaknar och inte tills något av barnen vaknar.
Kanske man skulle kasta ut karln också den sjunde så man verkligen får egentid.

Nu ska jag njuta av tystnaden och kanske tom plocka ögonbrynen eller något sånt.

Det är ju verkligen underbart att vara mamma. Verkligen underbart.

(När första strået är plockat så vaknar någon av dem. Garanterat!)

Fick åka lite tåg

Har inte uppdaterat så ofta här, har haft fullt upp med att vara med ungarna och chilla ute. Har haft superväder nu lite mer än en vecka och det är först nu det börjar bli lite sämre.
Svärmor har varit upp några dagar och hälsat på så då har vi passat på att vara aktiva med ungarna. Drog med dem på en tågtur till Gällivare. Deras allra första tågtur.
De var jätteglada och även om tåget var sent och diverse annat så var de jätteduktiga och skötte sig på tåget.
Perfekt aktivitet för ungarna, Ivan fick (på Norrtåg) följa med konduktören till det bakre loket och trycka på lite knappar och titta på alla saker. Hon var verkligen supertrevlig och riktigt duktig med ungarna.
Kanske kan ha något att göra med att hon jobbat på förskola tidigare ;)

Det blev en snabb hamburgare och lite shopping i Gällivare. Sen när tåget var sent så fick barnen varsin glass. Så inte helt fel med förseningar ibland.

Party, midsommar, bröllop och gymfri semester! =P

Lite underbart partaj med efterföljande slödag blev det i helgen. Superlänge sen man fick festa loss med Sofia. Superkul!
Trodde jag skulle vara död dagen efter men det var funkis.

Nu har det varit skralt med uppdateringar här. Träning, kids och hushåll har tagit lite tid.
Och nu på torsdag åker vi söderut, det blir härligt bröllop för Totte och Linn i Töre och det blir midsommarfirande i Svartlå. Sen drar jag och kidsen till stugan medan Rikard jobbar sista jobbveckan.

Kommer få köra egen träning i två veckor efter gymmet inte hänger med på semestern, tar tacksamt emot lite tips för vad man kan göra på semestern. Joggarpjucken kommer få följa med men tänkte mer på vad mer man kan göra =)


60/200

Tantens "tomatsoppa"

Gjorde en lite egen variant på tomatsoppa idag.

½ palsternacka
1 sötpotatis
1 solovitlök
½ hackad gul lök
2 chorizokorvar, gärna med så hög kötthalt som möjligt 
(tog 90% med ordentligt med smak)
1 portion spagetti, knäckt i mindre bitar.
1 burk Delizie plommontomater, de är suveränt goda! 
1 hönsbuljongtärning (går bra med annan också)
4-5 dl vatten (ta efter smak)




Skar palsternacka och sötpotatis i mindre bitar, hackade lök och vitlök. Fräste på alltsammans i en kastrull med olja. Efter en stund tillsatte jag en burk plommontomater samt ca 2 dl vatten. Lät det koka upp och sen mixade jag alltihopa i kastrullen, tillsatte en hönsbuljongtärning och lite basilika och peppar samt lite mer vitlök. Lät det puttra lite medan jag skar upp korven i små bitar, stekte korven i stekpanna och därefter lade jag i korv och även oljan som bildades av stekningen, den har så mycket smak i sig.

Sen kokade jag lite spagetti som jag brutit i bitar nästan tills den var färdig och sen lade jag den i soppan, egentligen kan man lika gärna skippa korv och spagetti men med en tvååring i huset så får man tillsätta lite sånt som han gillar också.
Sen gjorde jag egna krutonger till, brukar passa på att skära upp bröd som blivit lite torrt till kuber och slänga i frysen. Sen när det vankas soppa eller sallad så kan man fort göra egna goda krutonger.
De satte jag en massa olivolja, rejält med vitlök och lite flingsalt på, sen in i ugnen på 150 grader en snabbis tills de är knapriga och goda.
Servera soppan gärna med lite riven parmesan. Sätter inget salt i soppan, det behövs inte om man har alla tillbehör då får man i sig nog med salt på så vis =P

Nu var det här en sån där "allt man har hemma" soppa så det går garanterat att hitta på lite av varje men en soppa är ju suverän på så vis att man kan ta vad man har hemma och få en god matig soppa till billigt pris. Man kan i stort sett slänga i vad som helst.

Knäckig rabarberpaj

 

500 gr rabarber, hackade i mindre bitar

2 dl havregryn

2 dl socker

1,5 dl vetemjöl

½ tsk bakpulver

1 krm vaniljsocker

125 gr osaltat smör

½ dl grädde

½ dl ljus sirap

Sätt på ugnen på 150 grader.

Blanda alla torra ingredienser, smält smöret tillsammans med grädde och sirap.

Blanda ihop detta med de torra ingredienserna. Ansa och skär rabarbern i mindre bitar.

Lägg rabarbern i en smord form och bred över smeten.

Grädda mitt i ugnen ca 40 - 50 min till den fått fin färg.

Servera ljummen med vaniljglass.

Tror att jag snott receptet från en gammal ICA buffétidning men är inte helt hundra.

Jättelätt recept och riktigt gott. Den sura rabarbern passar perfekt med det söta knäcktäcket och kall mumsig vaniljglass till är jättegott.



Varför får jag inte misshandla andras ungar?

Tittat på film hela kvällen, startade lite mjukt med

Bra film, gillar Änglagårdfilmerna och jag tycker givetvis första är bäst men alla tre är roliga och bra filmer. Visst de flesta tycker väl att det räckte med första och att den här är tråkig och ältar gammalt men jag gillade den ialla fall.

Det enda som stört min filmkväll är tältande grannungar (ungjävlar) som skriker på baksidan. Jajamen de skriker som idioter och springer runt. I nedre tonåren skulle jag tro. Klockan är halv tolv och de vrålar så jag ibland får springa ner och trösta lillen som sover i rummet närmast baksidan. Givetvis kan jag inte flytta honom för varenda rum i huset är skållhett och då kan han ändå inte sova.

Frågan är vad deras föräldrar gör? Har de lämnat barnen ensamma hemma?

De har pyjamasparty på baksidan och skriker och härjar som idioter, är inte föräldrarna hemma? Varför kan man inte uppfostra sina ungar så de inte stör andra. Jag har själv inte varit världens bästa barn men va fan? Halv tolv! Bara för att det är helg ska man väl inte få leva rövare. Less. Hade jag bott i lägenhet hade jag ringt Securitas. Men vem ska jag ringa nu? Polisen? Ska jag störa polisen på studentdagen när de har massor med bråk och tjafs på stan? Ska jag vara gnällkäringen som inte får sova för att grannarna inte har pli på sina ungar??? Jag vet jag är en gnällkäring och jag hatar andras ouppfostrade ungar. Jag hatar ouppfostrade ungar. Och om föräldrarna är hemma, varför tolerera detta beteende? Varför låta ungarna tro att man kan bete sig hur som helst? Hade det varit mina barn så hade jag skämts, det betyder att jag uppenbarligen gjort ett väldigt dåligt jobb.

Vart tog barnagan vägen? Varför får inte jag misshandla andras barn? Jag hade lugnt kunnat smälla de olydiga ungarna på fingrarna eller någon annanstans som är VÄLDIGT smärtsamt så jag slipper skrik och så jag slipper en gråtande baby på bottenvåningen som inte kan sova. Idioter!

Märks det att Toktanten är arg?

Jag är arg och jag ids fan inte gå och säga till andras ungar att de inte kan bete sig. Borde inte en militär ha bra pli på sina ungar? Eller ja de kanske inte bryr sig. Barn måste få vara barn säger vissa. Jo säger jag men inte halv tolv på natten!!! För helvete! Jag älskar min egen unge men andras snorungar är inte mina favoriter.

Jaha film nummer 2

Riktigt bra film, typ dokumentär. Intervjuer med boende i staden som filmatiserats. Riktigt

bra film och ska erkännas; jag fällde lite tårar blödig som jag är.

Den lilla staden Laramie etsades in i Amerikanernas medvetande efter det brutala mordet på Matthew Shepard.
Han blev rånad och misshandlad på grund av sin sexuella läggning, och hans grymma öde blev startskottet för en intensiv debatt kring hatbrott i USA. The Laramie Project berättar historien om en ung man som förlorade sitt liv och en stad som för alltid är märkt av det som hänt där


Samtidigt så zappade jag till en annan väldigt bra film med lite liknande tema.

Fortsatt skrik och panik därute. Suck.

Undrar om man kan skjuta på dem med luftgevär, det gör väl inte såååå ont? Funderar på att ta ut en skrikande unge dit klockan sex på morgonen och se till att ungjävlarna får vakna till liv lite tidigare.

Bitterfittan och toktanten Elin signing off. Måste stänga vädringsluckor så vi eventuellt kan få lite sömn i huset. Fast då lär det bli skållhett i hela huset (som om det inte var det redan)

*morr*

Och nej jag tror inte på barnaga, jag är bara väääldigt aggressiv just nu.

Väldigt aggressiv. Och irriterad. blöärk! Längtar tills den dagen då idiotungarna flyttar hemifrån, eventuellt åker in för ungdomsvård. Mentalsjukhus kanske? Jag vet inte, men jag längtar till den dagen ialf.

Tror inte Rikard går med på det men hade gärna sett honom gå lös på snorungarna med batong när han kommer hem. Men som sagt tror inte han går med på det.

Suck.

Regn, regn, regn.

Förra veckan ringde jag ju till vårdcentralen och de skulle ringa upp.

Idag ringde de upp. I rätt tid men fel dag. Hon blev själv lite chockad och hade ingen aning om att samtalet var "gammalt". Så hon skulle kolla upp vad som hade gått snett. Jag är ju fixad så det är lugnt ;)

Regnat massor i morse och det vankas nog mer regn. Yr hade fel! Som vanligt för Kiruna, man kan egentligen aldrig lita på vädret..
Nåväl.

Ska iväg en sväng på jobbet idag, försökte smita in förra veckan. Två gånger men det var stängt. Halvdagar och röda dagar och sånt där har man inte riktigt koll på när man är hemma hela tiden.

Ska göra en rabarberpaj idag och en kreolsk grytvariant. Jag säger variant för jag gör inte som det står i receptet, jag använder bara lite kryddor och sånt från recept =) Blir bäst så ;)

Annars lugn dag, pojken har precis vaknat. Lagt honom åtta, han vaknar sju och vill ha välling och sen sov han vidare till nio. Behaglig morgon med andra ord. Mamma har hunnit ta medicinerna och ätit lite frukost. Så nu ska jag smälla på lillen och mig lite kläder och sen bär det av mot stan. Behöver handla lite mandelmassa också...baka baka baka baka....

Hejpa hej!