Alldeles för mycket gnäll

Jag gnäller jämt. Känns det som ialla fall.
Ska absolut försöka bli bättre! Bättre humör och mindre gnäll.
Om man nu gnäller över något så får man väl se till att göra något åt det.

Får bli nya mantrat.
Sluta gnäll och gör något åt det istället.

Läste en blogg häromdagen när en mamma gnällde och gnällde och gnällde om sin nummer två. Åh jag får aldrig sova, jag är såååå trött, jag kommer aldrig ut ur huset, jag har gått upp så mycket i vikt, ungarna bara härjar, får inte ungen att ta flaska, kommer jag aldrig få komma ifrån....bla bla bla....
Och insåg att jag gnäller minst lika mycket och det är minst lika irriterande.
Om man är chockad när nummer ett kommit och inte får sova och gnäller, det är lite mer befogat. Allt är nytt och man hade ingen aning om hur det skulle bli. Men gnäller man efter att man fått nummer två, när man vet hur jobbigt det kan vara med småbarn så får man skylla sig själv. Det brukar ju som inte bli lättare när man skaffar barn nummer två...
Så jag ska jobba på att sluta vara så jävla gnällig!
Två underbara små monster, en karl som faktiskt gör saker hemma och jobbar på som bara den, råd att fara på gymmet och ta hand som sig själv, en mamma och pappa som mer än gärna hjälper till med barnvakt, underbara kompisar som ställer upp, ja vad mer kan man önska?

Egentligen det enda jag önskar är att jag skulle bli bättre på allt. Det är ju egentligen bara sig själv man kan förändra.
Nu ska vi ta ett steg i sänder och vi börjar med att sluta gnälla så mycket.

Så ni därute som känner er gnälliga, sluta med det! Börja relaxa lite och andas. Andas och sluta gnäll!

Obefintligt förtroende för SJ

Varför ska man överhuvudtaget åka tåg?

SJ verkar ju ha antingen väääldigt dåliga rutiner eller vääääldigt dålig personal.

Nu har ännu en blivit av med sin plats på tåget, inte lika drastiskt som med den 11 åriga flickan som blivit avkastad men liknande händelser händer nog hela tiden.

Kul att läsa lite på Aftonbladet om läsarnas värsta tågupplevelser. Själv har jag bara varit med om väldigt försenade tåg och tåg som inte kommit men jag blir nog förbannad när det händer. Skulle jag dessutom bli avkastad så skulle jag bli riktigt elak.
Iofs.... en gång skulle jag från Boden till Kiruna, på den tiden då man var särbo med älsklingen, tåget var två timmar sent. Okej något fel på loket som vanligt. Sen kommer jag på tåget med en bokad plats eftersom tåget ofta brukar vara fullt. Det sitter en person på min plats som vägrar flytta på sig. Jag påpekar vänligt att platsen är bokad, det fanns dessutom inga lediga platser kvar till mig heller. Jag får till svar att jag minsann får hitta en annan plats för jag har suttit här sedan Stockholm. Det skiter jag i. Jag har bokat platsen och tänker inte stå hela vägen till Kiruna.
Mannen vägrar konsekvent flytta på sig. När konduktören kommer så säger jag till kvinnan att det här är min plats och att mannen i fråga vägrar flytta på sig.
Men säger kvinnan, du ska ju inte så långt så det går väl bra att stå? Nej säger jag det gör det inte för jag har bokat biljett eftersom jag vet att det är dåligt med platser och därför vill jag ha min bokade plats. Nu är Elin väldigt arg.
Kvinnan fnyser då åt mig att jag var då en omöjlig kvinna och avhyser mannen som också muttrar något. Men va fan, har jag bokat så har jag bokat. Det spelar ingen roll om karln har suttit där sedan Timbuktu eller nåt, min plats är min plats. Behöver jag nämna att karln stod och stirrade på mig hela vägen till Gällivare där han skulle av. Ett hånflin är vad han fick tillbaka. Gå och sätt dig i restaurangvagnen, idiot!

Jag hatar att åka tåg. Jag ogillar verkligen SJ. Jag älskar att åka bil!

Ska jag längre så blir det roadtrip eller flyg. SJ tänker jag inte använda mig av om det inte är absolut nödfall.

Varför får jag inte misshandla andras ungar?

Tittat på film hela kvällen, startade lite mjukt med

Bra film, gillar Änglagårdfilmerna och jag tycker givetvis första är bäst men alla tre är roliga och bra filmer. Visst de flesta tycker väl att det räckte med första och att den här är tråkig och ältar gammalt men jag gillade den ialla fall.

Det enda som stört min filmkväll är tältande grannungar (ungjävlar) som skriker på baksidan. Jajamen de skriker som idioter och springer runt. I nedre tonåren skulle jag tro. Klockan är halv tolv och de vrålar så jag ibland får springa ner och trösta lillen som sover i rummet närmast baksidan. Givetvis kan jag inte flytta honom för varenda rum i huset är skållhett och då kan han ändå inte sova.

Frågan är vad deras föräldrar gör? Har de lämnat barnen ensamma hemma?

De har pyjamasparty på baksidan och skriker och härjar som idioter, är inte föräldrarna hemma? Varför kan man inte uppfostra sina ungar så de inte stör andra. Jag har själv inte varit världens bästa barn men va fan? Halv tolv! Bara för att det är helg ska man väl inte få leva rövare. Less. Hade jag bott i lägenhet hade jag ringt Securitas. Men vem ska jag ringa nu? Polisen? Ska jag störa polisen på studentdagen när de har massor med bråk och tjafs på stan? Ska jag vara gnällkäringen som inte får sova för att grannarna inte har pli på sina ungar??? Jag vet jag är en gnällkäring och jag hatar andras ouppfostrade ungar. Jag hatar ouppfostrade ungar. Och om föräldrarna är hemma, varför tolerera detta beteende? Varför låta ungarna tro att man kan bete sig hur som helst? Hade det varit mina barn så hade jag skämts, det betyder att jag uppenbarligen gjort ett väldigt dåligt jobb.

Vart tog barnagan vägen? Varför får inte jag misshandla andras barn? Jag hade lugnt kunnat smälla de olydiga ungarna på fingrarna eller någon annanstans som är VÄLDIGT smärtsamt så jag slipper skrik och så jag slipper en gråtande baby på bottenvåningen som inte kan sova. Idioter!

Märks det att Toktanten är arg?

Jag är arg och jag ids fan inte gå och säga till andras ungar att de inte kan bete sig. Borde inte en militär ha bra pli på sina ungar? Eller ja de kanske inte bryr sig. Barn måste få vara barn säger vissa. Jo säger jag men inte halv tolv på natten!!! För helvete! Jag älskar min egen unge men andras snorungar är inte mina favoriter.

Jaha film nummer 2

Riktigt bra film, typ dokumentär. Intervjuer med boende i staden som filmatiserats. Riktigt

bra film och ska erkännas; jag fällde lite tårar blödig som jag är.

Den lilla staden Laramie etsades in i Amerikanernas medvetande efter det brutala mordet på Matthew Shepard.
Han blev rånad och misshandlad på grund av sin sexuella läggning, och hans grymma öde blev startskottet för en intensiv debatt kring hatbrott i USA. The Laramie Project berättar historien om en ung man som förlorade sitt liv och en stad som för alltid är märkt av det som hänt där


Samtidigt så zappade jag till en annan väldigt bra film med lite liknande tema.

Fortsatt skrik och panik därute. Suck.

Undrar om man kan skjuta på dem med luftgevär, det gör väl inte såååå ont? Funderar på att ta ut en skrikande unge dit klockan sex på morgonen och se till att ungjävlarna får vakna till liv lite tidigare.

Bitterfittan och toktanten Elin signing off. Måste stänga vädringsluckor så vi eventuellt kan få lite sömn i huset. Fast då lär det bli skållhett i hela huset (som om det inte var det redan)

*morr*

Och nej jag tror inte på barnaga, jag är bara väääldigt aggressiv just nu.

Väldigt aggressiv. Och irriterad. blöärk! Längtar tills den dagen då idiotungarna flyttar hemifrån, eventuellt åker in för ungdomsvård. Mentalsjukhus kanske? Jag vet inte, men jag längtar till den dagen ialf.

Tror inte Rikard går med på det men hade gärna sett honom gå lös på snorungarna med batong när han kommer hem. Men som sagt tror inte han går med på det.

Suck.

Idag är det en sån dag

en riktigt jäkla irriterande dag.

vaknade med massiv huvudvärk. Visade sig att jag har feber. Jaha, förkyld.
Det första jag gör när jag kliver upp är att smälla tån i spjälsängen. *svordom*
Haltar till toaletten och muttrar och morrar om vartannat. Lillen hungrig. Upp och värma välling. Slår samma fot i stol när jag vänder mig från mikron. *mer svordomar*

Nöjd kille med nappflaska så mamma får ta en panodil. Irriterad på att jag är sån klumpeduns.

Fixar frukost medans lillen sover och tänker att det här blir en trivsam dag. Solen skiner och allt är bra. Härligt att leva. Så på lite bättre humör när huvudvärken börjar släppa och frukosten slinker ner.
Slänger mig ner framför teven för att spana på Desperate Housewives som jag spelade in igår. Vad är nu det här? Det har inte blivit något inspelat. Ingen DH idag. Humöret sjunker igen. Jag har väl tabbat mig som vanligt. Ont i tån. Ont i halsen och nu ingen DH.
Nähä.

Busar lite med pojken när han vaknar och tänker att den här dagen blir säkert bättre. Solen skiner och allt är bra.
Härligt att leva.
Pojken dansar och busar. Han får lite mellanmål och busar lite till. Trött kille, blir ingen promenad med vagnen, mamma är helt slut. Lägger lillen. Han somnar på studs.
Passar på, nu ringer jag Dagis.
Det skulle jag inte ha gjort. Kvinnan som jag pratat med tidigare är ledig fram till den 7e juni. Jaha, blir vidarekopplad. Kvinnan som jag pratat med tidigare i stort sett garanterade plats. Finns alltid plats någon annanstans om man inte får på det dagis man ville ha. Kvinnan jag nu fick prata med informerar mig att om jag inte specifikt sökt överallt så får jag ingen plats. Det finns inga platser. De som fanns har gått ut redan. Har du inte sökt till flera områden?
Nej för det första så hade jag noll koll (jag igen som klantat mig) på hur man ens söker dagisplats. För det andra så sa kvinnan jag pratade med tidigare att det inte var något problem, tog upp det med henne tidigare. Nej nu ska jag ställa upp mig på kö överallt och så kanske jag får plats nästa år. Trevligt. Kan ju lika gärna bli hemmafru på en gång. Klämma ut tio ungar och stanna hemma och klippa rabattkuponger.
Men jag ger inte upp, ring till de andra områdena för att kontrollera om de skulle ha någon plats som någon tackat nej till. Okej jag gör det. ALLA som är ansvariga för barnplaceringar har tagit semester. Alla tre.
Tre områden i Kiruna och tre ansvariga. Dessa tre har alltså tagit semester precis när de skickat ut förfrågningar till de som fått plats. Kvinnan jag pratade med, som jag blev återkopplad till efter fem, sex personer, tyckte även hon att det var konstigt att alla var lediga samtidigt.
No shit.
Så just nu har jag ingen lust att tänka på att solen skiner och allt är bra, men jag är glad att jag lever och att gubben har ett bra jobb för det lär bli att stanna hemma hela hösten och vintern också eftersom vi uppenbarligen varit kass på att läsa den obefintliga informationen på internet och jag som är en JÄKLA klant inte har tänkt på att söka till varenda jäkla dagis i Kiruna.
Så visst solen skiner. Jag har huvudvärk än en gång och snörvlar och snorar och mår piss.
Men jag lever och pojken ligger och snusar i spjälsängen.

Suck. Bara så våldsamt irriterad på resten av världen och främst mig själv för att jag inte har koll på läget. Någon fler som tänkt bli hemmafru så man slipper hålla på med dagis och allmänt jävelskap? Avla barn och serva sin stackars överarbetande karl? Nu ska jag göra matlista och städa här för det är sånt jag ska göra. Uppenbarligen är jag inte nog smart att få in ungen på dagis.
*morrar högljutt åt mig själv*

MORR!

400 inlägg

Borde egentligen skriva något fyndigt men just nu kommer jag inte på något fyndigt.

så.

prompat i regnet. Pallade en halvtimme sen blev jag less. blöt och jävlig. Som sagt i Kiruna måste man nog skaffa regnkläder om man tänkt komma ut varje dag. Men en halvtimme om dagen har jag tänkt. Minst.

så.

Idag blev det så.

Sista maj. Ny månad snart. Imponerad av att tiden går så fort.
Snart är man 30 och Ivan har blitt stor kille. Häftigt. Väldigt häftigt. Elin blir imponerad väldigt lätt.
Elin har lite tråkigt.
Ingen städlust.
Ingen lust alls till nånting.
Ska inte skriva mer heller.
*suck*