tyckte jag var rätt kasst förut. Man låg och slöade halva dagen och sen var man trött när man kom hem.
Nu när man har barn och kliver upp tidigt så har jag hunnit med en massa saker.
Hänga tvätt, vika in tvätten, bädda säng, dammsuga, förbereda middagen, frukost åt barnen, plockat undan....man har ju hela jäkla förmiddagen på sig.
Så rätt nice att ha eftermiddag med andra ord.
Dock kommer det kännas astråkigt att missa barnen när jag kommer hem sent. De lägger sig innan jag kommer hem.
Och middag med familjen. Vi har ju tack vare att mannen i huset jobbar konstant förmiddag alltid middag tillsammans.
Nu har jag däremot fått förbereda middagen, laxpudding, så mannen har lätt när han kommer hem. Han hämtar kidsen halv fyra så de slipper ju vara sent på dagis också iom att han arbetar förmiddag.
Rätt fint när man har små att en jobbar förmiddag konstant. De slipper vara sist på dagis...och mammahjärtat slipper ha ajaj för att man låter dem vara på dagis hela dagen.
Jag vet det är dumt att tänka så men jag vill inte ha dem hela dagarna på dagis om man inte absolut måste, det är ju inte alla jobb som har så lyxiga tider som vi har på våra.
Jag jobbar dessutom inte heltid så då underlättar det mycket.
Nu märker jag att jag börjar ordbajsa lite här.
Så nu ska jag ta mitt kaffe och sen bär det iväg mot dagis för barnen och arbete för mig.
Kanske jag även får bli "god man" snart, tungt när anhöriga blir gamla och inte kan ta hand om sig själv. Hjärtat gör ont men alla ska vi hamna där. vi blir äldre och det finns inget man kan göra åt det.
Jag är bara tacksam att jag har barn som kanske kan hjälpa mig lite när åldern tar ut sin rätt.
Häpp häpp!
