fredag, maj 2

Jobbigt att själv bli äldre

för det innebär att alla man älskar också blir äldre.

Och det innebär också att man faktiskt lämnar jordelivet.

Har varit mycket på sistone med dödsfall inom familjen och det känns alltid tungt när någon som alltid funnits där plötsligt inte finns där.

Man kan inte ringa och bara surra. Hälsa på efter jobbet. Ta en sväng förbi när man är ute med barnvagnen.

Fick tömma en lägenhet nu till den sista april och jag trodde aldrig att en tom lägenhet kunde vara så hemsk att se. Att stå i en alldeles tom lägenhet och komma ihåg en massa roliga härliga minnen från hela barndomen. Det känns som att ett barndomshem är borta. Jag vet att det är en del av livet, alla ska vi den vägen gå men det hjälper föga när det känns tungt.
Är ändå lättad att saker och ting ordnar upp sig.
När alla saker är ordnade kan man kanske äntligen få sörja i lugn och ro utan papper, nycklar och bankbesök. Telefonsamtal och räkningar.

Jag är tacksam för våra små, de lättar alltid upp stämningen och man känner sig inte lika ledsen när man ser på dem och allt roligt de har för sig.
Att se någon bli överlycklig för att de lyckas stänga en låda lyfter verkligen upp humöret.

Nu ska jag krama lite på lillan och slöa i soffan framför Monsters Inc.

Ha det bra allihopa och krama om era nära och kära. Man vet aldrig när ens tid är slut. KRAM!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar