söndag, september 23

Are we human or are we dancer?

Kände mig nästan mänsklig igår, Orkade t.o.m leka lite.
Men det tog en ordentlig natt och nån timmes vila på förmiddagen för att det skulle gå ihop.
Är jag bara allmänt slö eller är det normalt att vara så här trött?
Inatt har pigan sovit till tolv och sedan sovit drygt tjugo minuter i stöten till halv tre då hon var vaken en längre stund och sedan tjugo minuter i stöten igen till halv sex. Känns inte som att man fått sova alls och det lilla jag har sovit så har jag väl antagligen snarkat som en gris och hållit resten av hushållet vakna.
Så idag lär inte vara en bra dag.
Tråkig trött grå mamma som inte orkar göra något och antagligen kommer Ivan välja den här dagen till en trotsdag. Orkar inte ens.
På måndag inhandlar jag koffeintabletter. Jag orkar inte vara såhär hängig hela dagarna. Ska dessutom börja fara och träna på eftermiddagarna så då får jag dopa mig lite så jag kommer iväg.
Kanske om jag kommer igång med träningen så blir jag lite piggare. Endorfiner och allt sånt där.
Koffeintabletter? Varför det? Du dricker ju kaffe. Jo men jag orkar inte slänga på en panna kaffe och hinka fem sex koppar på morgonen, magen kraschar och dessutom är det inte gott att hinka en massa kaffe och definitivt inte ensam i halvmörkret före fan på morgonen.
Sen när jag kommit igång med träningen så lär man förhoppningsvis må bättre.
Och ungarna är ju inte små för evigt, någon gång blir de ju störrre och då får man förhoppningsvis sova lite mer.
Känns bara trist när man går hela dagarna och det enda man tänker på är sömn.
När får jag sova nästa gång? Räknar ner tills klockan blir sju så man åtminstone får lägga Ivan. Hela dagen går och det enda man fokuserar på är sänggåendet. Man gör det absolut nödvändiga, mat åt ungarna, klär på dem, eventuellt en tvätt av sig själv. Sen går resten av dagen ut på att hålla sig vaken.
Bara en sån sak som att köra bil känns hemskt, för man blir så trött att fokusera på körning blir en utmaning. Det är iofs tur att jag inte jobbar för det hade inte fungerat med såhär lite sömn.
Jag håller tummarna att det blir bättre när pigan blir äldre för fortsätter det såhär kommer jag bli lite smågalen. Om jag inte redan är det? Jag kanske är spritt språngande galen.
Sitter jag ens här eller sover jag på toaletten? Det har hänt att jag blundat sittande där också. Ja jag är konstig.
Kanske jag sitter i en vadderad cell nånstans utan att veta om det?
Surfar med telefonen, spelar spel. Ammar jag så kan jag sällan bara fokusera på Fanny som en "duktig" mamma ska göra utan jag försöker hålla mig sysselsatt så inte jag somnar sittandes och tro mig när en baby ligger och ammar så är det väääldigt lätt att glida iväg. Ligga och amma går inte för då försvinner jag direkt.
Nu har man ju en fördel med en skrikande härjande tvååring som håller en vaken. Han hjälper mer än gärna till med den saken.

Jag är våldsamt tråkig, antar att varje inlägg just nu handlar om sömn men det är så min vardag ser ut. Jag längtar konstant efter sängen. Längtar konstant efter sammanhängande sömn. Längtar konstant efter att få sova ut. Väntar tills ungarna somnar så jag får sova. Fokus ligger enbart på sömn. Jag vill inte leka, jag vill inte göra nånting, jag vill inte göra annat än att sova. Vissa dagar orkar jag mer än andra men för det mesta så sitter jag bara och tänker på när jag får sova nästa gång.
Och vissa dagar märks det extra tydligt. Som idag antar jag.
Eller så är jag bara tokig.
Men jag tänker inte köra en meter bil ialla fall idag.

2 kommentarer:

  1. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
  2. Så jobbigt när man inte får sova på nätterna. Jag är förvånad över att du orkar något alls. Som att träna till exempel. Du är för duktig du! Trots sömnbrist!

    SvaraRadera