onsdag, maj 23

Dagens bild


Tror Ivan är lite less på att mamma fotograferar hela tiden.
Här var vi på gång på dagis för sista dagen den här veckan. Mamma ska passa på att städa undan lite medan busunge nr 1 är på dagis.
Bakade kangoskakor igår och misslyckades ännu en gång. Förra gången flöt de ut och så hade jag råkat sätta för mycket hjorthornssalt. Den här gången var det inget fel på smaken men de var inte helt färdiga och brända på toppen. Dessutom för tjocka.
Nästa gång...

Hittade en söt liten harunge igår.
Kom hem från dagis och hörde skrik. Harungar skriker som bebisar btw *snyft* Då tittar jag vad det är och vad ser jag? En söt liten som blir attackerad av en ondskefull skata. Jagar bort fågeln och ser att liten är hel förutom en liten skada på tassen. Ögonen är kvar tack och lov. Den är väldigt uppjagad och ledsen så mammahjärtat började blöda. Tog den i en hink och lade i en kartong med handdukar och lite mjölkersättning och riven morot. Det är inte lätt att se hur gammal en harunge är, de har ju päls från födseln så visste inte riktigt vad jag skulle ge den. Efter någon timme i lådan så piggnade den till och försökte ta sig ut så jag och Rikard lämnade den ungefär där vi hade hittat den.
Nu är jag realistisk, säkert hade det hänt något med mamman och den dog säkert under natten men jag hoppas verkligen att mamman kom inatt och hämtade den. Mammahjärtat blöder en aning men man kan ju inte göra något, ta hand om en hare? Det är ju ingen idé. Hoppas att mamman lever och tog hand om den.
Hörde inga skrik igår och idag såg jag ingenting. Man borde kanske ha avlivat den men jag hade inte hjärta att göra det, inte när den inte var så skadad att den inte kunde överleva. Hade ögonen eller något sånt varit skadade så hade man ju varit tvungen men nej, jag kan inte göra sånt.
Rikard hade kunnat men han fick givetvis inte. Jag hade gråtit ögona ur mig om han gjort något sånt.
Nu har jag istället ångest att den svälter ihjäl *snyft*
Hujja. Jag är en riktig mjukis.

Undrar vad man kommer göra när ungarna drar hem skadade djur =P Mamma gråter över allt. Utom råttor. Och nu inte heller skator (jäkla mördare!)
Rikard pratade med grannen och de hade fått avliva två småttingar som fått ögonen utpickade. Jäkla skator!! När kissen var liten så smet hon ut och blev nästan ihjälpickad av de jäkla fåglarna. Efter det så har jag inte haft mycket till övers för monstren. Och nu...morr* Modersinstinkten är stark. MORR!
Katten var ju bara lite större än den lilla harungen då. Kom att tänka på det igår kväll.

Saknar kissen. Hon hade haft fullt ös nu stackarn, en tvååring on overdrive och en spädis. Hujja, om hon inte hade dött innan så hade hon väl fått en hjärtattack nu. Fick henne när jag fyllde tio så hade henne i 15 år. Det är länge. Men hon var sjuk, gick ner i vikt och kunde inte äta eller gå på toaletten. Det var hemskt. Så att hon fick somna in var det bästa. Tråkigt förstås och dessutom två veckor innan Ivan kom. Hade velat ha henne kvar nåt år till ialla fall. Men veterinären var imponerad, en gång hade hon varit dit och det var när hon blev kastrerad. Annars hade hon varit fullt frisk. Men cancern tog henne till sist *snyft*
Nej kommer nog alltid sakna kissen. Hon var ju hos oss så länge. I Umeå var det hon och jag. Jag behövde aldrig vara ensam.
Kommer absolut att skaffa fler djur när barnen blir stora. Det är dessutom bra för ungarna, lära sig lite ansvar och hur man tar hand om djur. Hört nånstans att det ska vara bra för barn att ha djur. Något med känslor och sånt. Kommer inte riktigt ihåg.

Nej nu ska jag ta hand om disken.
KRAM!
Published with Blogger-droid v2.0.4

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar