Känner mig konstigt nog

rätt nöjd.
Med mig själv alltså. Trots dubbelhakor och påsmage och allt möjligt.
jag vet att jag är överviktig och allt det där men jag trivs ändå rätt bra. Jag har dragit ner på matintaget, promenerar. Men jag är överviktig. Jag vet det. Det är inte så att jag är nöjd med att vara tjock men jag går inte och tänker på det hela tiden, jag har annat att tänka på.
Man kan inte tänka på sin påsiga mage hela tiden. Gå med linne kan inte vara ångestfyllt. Det är varmt alltså går man med linne. Att en mage hänger kan inte hindra en i ens dagliga liv.
Visst är det tråkigt att inte kunna köpa ett par snygga jeans men ska man gå och älta det hela tiden så blir man bitter. Jag är iofs rätt bitter och surig ibland men inte hela tiden.
Magen är påsig för att jag har två underbara barn.
Jag har haft två underbara knytten i magen, de lever och är friska.
Tack vare den där magen. Så egentligen är det en fin mage.
Trots bristningar och hängande hud och fläsk.

Jag kan heller inte skylla på graviditeterna. Gick upp sex kilo med Ivan (tror jag det var) och tre kilo med Fanny så allt fläsk är mitt eget fel.
Jag vill heller inte skippa allt jag tycker om. Jag vill ha helgmys med gubben. Jag vill äta glass ibland.
Kommer dra ner mer på sockret nu, det var faktiskt Rikard som tyckte det var en bra idé. Att vi bägge två drar ner på sockret =) Inte att bara jag drar ner ;)
Nej leva liite hälsosammare så man håller sig levande lite längre. Jag vill ju bli mormor och farmor =)
Men att banta för att komma i ett par jeans? Nej det ids jag inte.
Jag trivs. Faktiskt. Lite bättre än tidigare ialf.
Har det med åldern att göra?

jag börjar kanske bli gammal.

Säkert =)

KRAM!