Dina barn

Dina barn tillhör inte dig.
de är söner och döttrar av själva livets längtan.
De kommer genom dig, men inte från dig,
och fastän de är hos dig tillhör de dig inte.
Du kan ge dem din kärlek men inte dina tankar,
ty de har egna tankar.
Du kan hysa deras kroppar men inte deras själar,
ty deras själar befinner sig i morgondagens land
som du inte kan besöka, inte ens i dina drömmar.
Du kan sträva efter att likna dem.
Men försök inte att göra dem lika dig själv.
Ty livet går inte tillbaks, och dröjer inte vid igår.
Ni är de bågar från vilka era barn skickas ut som levande pilar.
Bågskytten ser målet på det oändligas stig och
han böjer dig med sin makt
för att hans pilar ska gå snabbt och långt.
Låt dig i glädje böjas i bågskyttens hand.
För liksom han älskar pilen, som flyger, älskar han också bågen
som är stadig.

/ Profeten av Kahlil Gibran

Ingen aning om vart den kommer ifrån, bibeln eller koranen eller vad som, men surfade runt på nätet och hittade den.
Länge sen jag har skrivit här så tyckte det började bli dags.

Gubbarna ligger kvar i sängen medan jag och Fanny är uppe och myser. Hon har precis somnat till en stund, men det lär inte vara länge för snart kommer Ivan upp. Mammas lilla buskille har kommit in i trotsåldern på riktigt. Vissa stunder är det ingenting som hjälper och inget jag gör duger. Inget jag vill att han ska göra gör han. Och det skriks i massor. Nästan hela tiden.
Har beställt lite Jesper Juul (stavning?) böcker om uppfostran och diverse annat. Behöver nog alla tips jag kan få. Jag har en tendens att skrika om det händer något och om han inte lyssnar och det hjälper ju absolut inte, det är inte bra att som förälder tappa kontroll och skrika. De är så små och en stor vuxen som skriker måste ju vara skrämmande ( trots att Ivan bara skrattar och fortsätter). Känns som att de tappar respekten för en. Bättre då lugn och sansad och försöka förklara även om de inte förstår.
Nej som sagt, jag försöker bättra mig.
Jag vill bli den bästa mamman jag bara kan bli. Inte den bästa i världen men den bästa som jag nånsin kan bli. Tålamod och lugn. Andas och ta det luuuuugnt.

Fanny har börjat ta flaskan, mjölken har minskat lite och hon är vääldigt hungrig så
drygar ut kosten med den frusna bröstmjölken samt lite tillskott. Pumpar brösten och försöker hålla igån produktionen så mycket som möjligt. Hade ju tänkt amma tills hon börjar få tänder. Ivan slutade jag med när han var fyra månader. Men hade som planerat ett halvår ialla fall med Fanny.

Hur länge ammade ni?