Yes tänkte jag då. Nu kommer det bebis snart. På kvällen fick jag värkar. Regelbundna och glad i hågen började jag ta tid. Den här gången skulle det bli ordentliga värkar innan jag åker in tänkte jag.
Efter några timmar med regelbundna förvärkar så...stannade allt av. Det hände ingenting.
Va?!
Nåja de stannade ju av med Ivan så de kanske kommer tillbaka snart.
Myser på hemma, allt är klart för avfärd. Packat och redo.
Inget händer. Någon enstaka värk då och då.
Nähä.
Dagarna går. Det blir helg och förvärkarna fortsätter komma och gå. Det gör ont. Det gör mer ont. Det gör riktigt ont.
Eftersom slemproppen gått så kladdar jag äckligt mycket, det blir binda och skydd. Orkar inte riktigt gå runt och härja som jag egentligen borde för att försöka få ut liten.
Trött och elak. Arg och irriterad.
Under helgen får vi åka in, bm misstänkte en vattenavgång och vill att vi ska komma in på koll. Läkaren ska titta på mig. Har vattnet gått så sätter vi igång dig men eftersom du redan gått över tiden så kanske läkaren vill sätta igång dig ialla fall.
Sover en natt på hotellet och hoppas på igångsättning.
Nästa dag
säger läkaren : Nej du har jättemycket fostervatten och babyn mår jättebra så vi sätter inte igång dig.
Bm säger Rör på dig ordentligt. Promenera runt kvarteret. Lättare sagt än gjort när man knappt tar sig till bilen utan att börja böla.
Nähä då åker vi hem
Efter några dagar med förvärkar och ont så får jag komma in till bm i Kiruna för kontroll. Du är lite öppen men bara ca 3 cm. Hinnorna är intakta säger hon. Du kan få en sovdos men då måste du åka till Gällivare och sova där.
I h*vete heller tänker jag. Glöm det, nu ska värkarna igång och sen ska babyn ut. Jag åker hem och tycker synd om mig själv. Nåja jag är ju ialf lite öppen....
Väntar väntar väntar...
Till sist så kommer värkarna faktiskt igång. Tror att det är samma som tidigare, nu stannar de väl av igen.
Men det gjorde de faktiskt inte.
Åker in igen, fortfarande ca 3 cm. Men huvudet har sjunkit ner. Åk inte hem säger bm då, ta in på hotellet och vänta. Det kommer nog igång. Det här var på fredagen. Jag och Rikard far då på stan och käkar och promenerar lite grann. Lite shopping på Dollarstore kanske lockar ut ungen.
Tar in på patienthotellet.
Värkar hela kvällen, men det är nära till BB så jag vill att de ska bli riktigt täta innan vi gör något.
Försöker vila, ganska kraftiga värkar.
Vid tre tiden på fredag natt ger jag upp, då kan jag inte vara tyst längre och får ångest för att jag ska väcka hela hotellet. Så vi åker in. Kommer in och får en koll. Fyra centimeter bara men bm är positiv och tror att babyn kommer snart. Näää bara fyra centimeter tänker jag då är det ju hundra år kvar!!!
Väntar ett tag och försöker gå lite. Rikard är underbar och masserar en ond mamma i svanken när värkarna är som värst. Nu känner jag igen den där bekanta smärtan i ryggen. Hjäääälp älskling, massage...massage nu!!! är väl de orden jag använde mest just då. Försöker till och med att inte vara för aggressiv och koncentrerar mig på att komma igenom värkarna istället. Stackars Rikard får nog lite stryk tids nog tänker jag så bäst att bete sig som folk medan jag ännu kan...
Jag ger upp och tar till gasen, men gasen fungerar inte. Va?! Det måste vara fel på lustgasen konstaterar bm, jag vill ha nu......! Håller mig någorlunda sansad men nu börjar det bli smärtsamt.
Får till sist byta rum och får lite gas.
Fem, sex centimeter öppen.
Kom igen unge, ut med dig. Försöker andas och vill inte be om epidural. Smärtan är inte så hemsk som sist. Jag klarar mig.
Andningen hjälpte mig riktigt bra. Gasen fungerar ju ! Eller så är det andningen som fungerar. I vilket fall som helst så är det skönt att ha gasmasken, något att fokusera på. Måste ha missat instruktionerna med Ivan för då fungerade gasen inte alls...;)
Så säger barnmorskan, klockan fem, att innan sju kommer bebben ut. Du är jätteduktig. Va? Tänker jag hur snabbt kommer jag öppna mig? Fortfarande bara fem,sex centimeter.
Vi tar hål på hinnorna nu säger hon. Bra för med Ivan gjorde vi också det och då gick det fortare.
Vi sätter en elektrod på bebisens huvud också, det är omöjligt att få bra mätningar på bandet. Och det var underbart för då slapp jag bandet på magen =) Gick hur bra som helst, babyn var jättepigg och verkligen på gång ut. Tog hål på hinnorna men det kom knappt något vatten, lite grann vid värkarna men ingen fors som med Ivan.
Kissnödig frågar hon, nej det är jag då inte. Det är lugnt.
Bm säger att det kan gå segare om man har en full blåsa. Nej nej jag är minsann inte kissnödig.
Men vi tömmer ialla fall för säkerhets skull. Då kanske det går fortare.
Ja det går bra, gör vad du vill bara förlossningen går fortare.
Jag var nog kissnödig tydligen för blåsan var full. Nu borde det gå fortare...
Klockan närmar sig sex. Tror jag ialla fall, det här med tid under förlossningen är inte riktigt något man håller stenkoll på. Förutom klockan sju, jag litar på dig barnmorska, till sju ska babyn ut.
Kom igen Elin, det här fixar du!
Ingen bedövning än, det här var ju lugnt med gas. Inte alls så farligt. Bm tycker vi ska sätta värkförstärkande, de är inte riktigt så kraftiga som de behöver vara.
Droppet åker på och givetvis blir värkarna kraftiga. Snart är du helt öppen säger hon.
Ja! Snart klart.
Vips så är klockan nästan sju. Nu är det bara att krysta säger hon. Känner huvudet och det är i fel läge, lägg dig på sidan och krysta så kommer nog huvudet i läge.
Rikard stackarn som fått serva mig hela tiden med vatten och massage får nu också hjälpa fru att vältra över på sida, ingen lätt sak kan jag säga. Krystar allt vad det går och vips så kommer ett huvud ut, en krystning till och vips så är en baby ute! Va?! Typ ialla fall =) Det är tur att man inte har fullständig koll på en förlossning...baksug? nej det märkte då inte jag ialf ;)
Hon har kommit till världen, tror till och med att jag frågade hur mår han? och så säger de att det har blivit en tjej. Rikard har tårar i rösten och säger att vi fått en liten flicka. Skriken kommer inte igång på studs men efter lite massage och torkning så hör man litet skrikande. Hon hade visst inte så mycket vatten längre och fosterfett finns det nästan inget av. Hon är stor säger dem.
Upp på magen, nu ska resten ut.
Inga sprickor, inget klipp. Lillan gled ut smidigt.
Hinnor kan finnas kvar säger bm, jag orkar inte bry mig. Är bara överlycklig att lillan är hos mig. Hon sparkar och söker bröstet på en gång. Jag vill bara komma upp och titta ordentligt på liten, men allt måste ut.
Jobbar lite till och får ut resten. Hinnor btw är inte kul att ha kvar. Risk för infektioner och tjafs. Men det verkar då ha klarat sig. Allt urk ut antar jag...
Nu har jag ju min älskade lilla Fanny på bröstet och hon börjar snutta på en gång. Hon är hungrig och klarvaken. Tittar på mig med stora blåa ögon. Underbart. Helt fantastiskt!
Och klockan? Ja vi kom in vid halv fyra och hon kom ut prick 07.01
Bm var duktig och hon stannade faktiskt kvar en stund när nästa skift kom klockan sju och tittade hur allt gick och var helt underbar. Nästa bm som kom för att ta över fick helt enkelt bara ta emot fångsten så hon var glad också att få vara med när liten kom ut. Vilket jobb de gör egentligen, häftigt att få ta emot bebisar hela dagarna.
Fanny kom till världen på lördag, 07.01. 4115 gr och 53 cm lång.
Helt fantastiskt!
Nu har jag säkert förträngt en massa och glömt bort saker, men det gör inget =)
Elin Fanny Margareta Fredriksson
12 timmar gammal
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar