Något som egentligen är ganska äckligt =/

Förut när jag var mindre bet jag på naglarna.

Verkligen bet på naglarna, tills de i stort sett inte fanns kvar. Ju längre ner jag kunde komma desto bättre.

För kanske 10 år sedan slutade jag bita på naglarna.
Vad gör jag istället?
Jo jag biter och river och sliter i allt annat på fingrarna.
Det här är annars inte så farligt. En lös flik här och där. Men nu är det riktigt jobbigt. Jag kan inte sluta riva. Det gör ont men jag kan inte bara låta fliken sitta kvar.
Är jag en störd människa?

På en gång jag känner att det är en flik, en skrovlig yta så måste jag bort med den. Naglarna tar jag hand om och filar och målar och grejar med men själva fingrarna är såriga och skadade.
Kommer inte ens ihåg sist jag såg ett nagelband. Och om jag gjorde det så slet jag troligtvis bort det.

Nu är det jättejobbigt. Gör så jäkla ont och blöder till och från men jag kan inte sluta.

Snubblade över vad det heter på Internet (fantastiskt med Internet eller hur? =) )

Perionychofagi - att bita på huden runt naglarna

Och kan säga att det är ganska smärtsamt när man jobbar med det jag jobbar med.
Öppna sår och handsprit går inte ihop.

Någon som har något tips för hur jag ska få bort beteendet?

Uppenbarligen bryr jag mig inte om smärtan eftersom jag fortsätter fast jag får ont, fast det blöder. Har provat med handskar, tejp, plåster, stopp och väx, handsprit....m.m.m.m.