Saknad, längtan

Just nu längtar jag till sommaren. Verkligen längtar!
Älskade Elisabeth kommer äntligen hem, snön försvinner (förhoppningsvis)
och en tatuering är på gång.

Jag saknar verkligen E, det känns konstigt att hon inte är här. Hon har ju alltid funnits här. Bott i stan och på något sätt så trodde jag att hon alltid skulle göra det. Hon skulle gå ut gymnasiet och börja jobba. Här. Skaffa karl och gifta sig. Här. Jag hade som inte tänkt tanken att hon kanske vill vidga sina vyer och plugga på annan ort. Jag hade inte tänkt så långt.
Och när hon hittade Mattias så var jag bombis på att de blir kvar här. Men tji fick jag.
Nu basar hon på nere i Karlstad och verkar ha det hur bra som helst. Hon pluggar något som verkar passa henne som handen i handsken och Mattias verkar det gå jättebra för.
Livet tar lite udda vändningar ibland.
Tänk om.
Ja tänk om jag hade fortsatt med gymnasiet i Umeå. Flyttat utomlands som jag då planerade.
Jag hade aldrig pluggat till tandhygienist och därmed aldrig träffat min underbara karl. Då hade inte mina underbara ungar funnits heller.
Tänk om.
Konstigt vilka vägar livet tar, man är inte alltid beredd på det som kommer runt nästa krök men man är så illa tvungen att ta itu med det ändå.
Tänk om vår första bebis fått leva, tänk om. Ja tänk om. Då hade ju inte Fanny funnits.
Det finns en mening med allt. Man kanske inte tycker att det är så kul just då. Man kanske tycker att det är det värsta som någonsin hänt men man går vidare ändå och helt plötsligt händer något fantastiskt.
Så om man lider och har det jobbigt just nu så kanske det är meningen, man kanske kommer ut på andra sidan starkare och mer mogen.
Man kanske är bättre rustad inför framtida sorger och glädjeämnen.
Om man aldrig möter motgångar hur ska man då veta när man har medvind?

Blev jag helt plötsligt filosofisk här?
Jag som bara skulle skriva hur mycket jag längtar till sommaren så jag får tatuera mig igen, så jag får dricka en kopp kaffe med allra bästa Elisabeth, så jag slipper den här hemska snön och får traska med barnvagn utan motstånd.
Nej jag var tvungen att filosofera lite.
Jag har, konstigt nog, massor med tid för mig själv idag. Trots två småungar som är det underbaraste i mitt liv just nu, okej gubben kommer nog in på delad förstaplats ;)

Nu ska jag förbereda middagen och sluta svamla på här.