Min familj är frisk. Jag har en son som är världens busigaste underbaraste lille kille, nu sover han gött i sängen sin. Imorgon dagis som han verkar trivas på.
Tacksam för min lillsnutt som precis stängt sina blå, imorgon när storebror är på dagis ska vi på bvc och sen prommis på marknaden.
Så tacksam för att jag är pigg trots småbebbe och trotsig snart tvååring. Glad över att vi bägge två kan vara föräldralediga och tackar mina föräldrar för att jag föddes i detta underbara land där man får vara hemma med sina barn.
Mitt bästaste jobb där de låter mig vara hemma med mina små trots att vi alltid har mycket att göra. Underbart att ha ett jobb i dagens samhälle som man faktiskt trivs med. Det är inte alla som trivs på jobbet.
Min man som vad jag förstår är väldigt unik. Han skickar med sin börs utan knot när mina pengar sinat. Matlagning är en av hans favoritsysselsättningar och han serverar mumsiga rätter åt sin fru i stort sett dagligen. Och aldrig att han nämner något om att jag glufsar i mig som en gris utan tvärtom han säger att jag är vacker och frågar om jag vill ha mer.
Det är underbart att höra att man är det vackraste som finns när man är plufsig efter två bebbar och diverse ohälsosamt leverne.
När man sitter med snorig näsa, bettskena och luktar babykräk. Att höra att han älskar en mest i hela världen fast man legat i soffan halva dan medan han för på dagis, städar och lagar mat.
Men jag tror att jag mest av allt är tacksam över att mina nära är friska, något så när ialla fall.
Jag är oändligt tacksam för alltihopa just nu känns det som.
Är väl hormoner som rusar runt i systemet.
Men tack så himla mycket. Ska försöka vara ännu mer nöjd med livet. Och försöka pussa och krama mina älsklingar så mycket som möjligt för den här tiden kommer aldrig igen. Så ta tillvara på allt! Minsta lilla.
*tack*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar