Varför läser man ens tidningen???

Mamma: "Gabriël sköts i huvudet" | Expressen

Barn mördas.

Barn mördar barn.

Huvva. Vad är det för tokig värld vi lever i???

Nu går jag och sover!

Published with Blogger-droid v2.0.2

Tjolahopp! Vi har äntligen fått förskoleplats!

Trodde faktiskt inte den här dagen skulle komma men nu är den här.

Ivan har fått plats på förskola!

På lompis dessutom, perfekt nära oss och nära mina föräldrar. Då slipper man börja byta och krångla.

Var på Team Sportia och shoppade lite idag med mor och far.

Så Ivan kommer vara regnbågsfärgad på förskolan, försöker vänja mig att säga förskolan men det blir dagis. Det är väl en vanesak antar jag. Han ska börja på avdelning Spindeln, ifall nån har sin lilling där så kommer det snart en Ivan och hälsar på. I mitten på januari skulle han få börja.
Det kommer ju inte vara så mycket timmar i början i och med att både jag och Rikard är föräldralediga men det är ju mer för det sociala. Han gillar ju att vara med andra ungar och härja runt. Det finns ju mer att göra på förskolan för honom. Inte är det roligare för honom att vara hemma med mig som ska amma och härja med lillbabyn hela tiden. Kan vara kul för honom att få en liten busstund på förskolan också.

Givetvis är det ett val som alla andra om man vill ha sitt barn på förskolan men jag vill verkligen jobba, jag har inte utbildat mig och skaffat jobb bara för att sedan vara hemma. Jag pallar inte att sitta hemma hela tiden. Nu är jag verkligen hemma i stort sett hela tiden nu när jag är så stor och otymplig men jag saknar verkligen jobbet. Skulle bli tokig om jag inte hade ett jobb att gå till.
Visst en hemmafru är inte fy skam och jag tycker inte alls illa om dem som väljer att vara hemma på heltid med sina barn men det är inget för mig. Jag kommer inte att jobba heltid medan Ivan och den här i maggen är små men jobba ska jag göra. Men jag kan inte förstå argumentet att förskolan skulle vara dåligt för ungarna, på vissa forum kan man ju läsa om hur stor skada barnen tar av att vara på förskolan och att man är en hemsk mamma om man väljer att lämna bort sina barn.
 (Det låter ibland som att man säljer ungarna på svarta marknaden)

Jag blir lite smått irriterad när mammor eller pappor som gör en sak tycker att det är det absolut bästa för alla barn. Man gör det man tror är bäst för sitt barn.

Jag tror Ivan mår bättre om han har en mamma som är glad och lycklig. (Ja jag är glad och lycklig även om jag är hemma) Men att känna att man får göra något, inte bara ta hand om barn och hus hela dagarna. Träffa människor och som i mitt jobb göra saker för andra människor. Träffa sina jobbarkompisar. Inte bara vara mamma hela tiden. Dessutom är det kul att tjäna egna pengar. Tjäna egna pengar och inte behöva leva på Rikards lön. Ja jag får föräldrapenning och barnbidraget går in på mitt konto men det är inte samma sak som att få lön. Jobba för sina pengar är himla fint. Dessutom är föräldrapenning och barnbidrag inte ens i närheten av det jag tjänar på att jobba.
Nej jag kommer jobba och visst finns det folk som gnäller på de som väljer att jobba och de finns de som gnäller på de som stanna hemma. (Huslån och amorteringar kan också vara en bidragande faktor till att man ska ut i arbetslivet igen)
Gör det som känns bäst säger jag.
Man känner sitt eget barn och framför allt så känner man sig själv.
Jag passar på nu att stanna hemma när de är riktigt små. Jag kommer vara hemma hela första året med den här knodden också. Det är mitt val.
Men sen jobb. Sen ut med mamma i världen. Ut och inte bara vara mamma. Ut och vara Elin helt enkelt.
(Känns som att det är svårare att vara hemmamammsi än att jobba faktiskt, jag kanske är slö eller nåt ;))

och nu ska mamma gå och göra mammasysslor. Det är bruna sysslor som står på schemat just nu. (inte konstigt han var så lugn...)

morgonmys med luciasång

På tv :-)

Ivan är inte så förtjust i mammas sång.

Det vankas physalis, Ivanmums, och yoghurt.

Published with Blogger-droid v2.0.1

Dagens virkning

Syns det att det är en blomma och en fjäril ? :-)

Published with Blogger-droid v2.0.1

Är man en dålig mamma för att man klär sin flicka i rosa?

(Är man en dålig mamma för att man klär sin flicka i rosa?
Nej, man är inte en dålig mamma för att man gör saker som är mindre bra ibland eller för att man saknar kunskap om exempelvis genus)

Kopierat från en blogg som jag brukar läsa, och brukar gilla men nu börjar jag ändra uppfattning.
Jag tycker om att genus är på gång, att folk bryr sig, att folk tänker till.
Men på sistone har vissa meningar och vissa tankegångar bara irriterat mig.
Jag är ingen expert, jag är inte ens novis på genus. Jag kan i stort sett ingenting. Så uttalar mig inte om genus eller hur det fungerar eller bluttanblä.
Det jag irriterar mig på är att man tycker att man gör dåliga val om man köper en rosa tröja till sin flicka men inte om man köper en rosa tröja till sin pojke.
Själv var jag ingen rosa flicka när jag var liten, visst mamma målade om mina möbler i rosa och vitt men jag var inte särskilt rosa annars. Jag lekte med barbie men även med stjärnornas krig figurer. Mina föräldrar förbjöd aldrig prinsessklänningar hemma, som jag antar att den här bloggerskan kommer göra även om flickan vill ha det. Jag hade däremot aldrig en prinsessklänning, jag var mer en nakenfis och inte intresserad av klänningar.
Men varför ska det vara ett dåligt val att köpa rosa?

Visst om man tänker på genus och bluttanblä så är det väl en dödssynd att köpa rosa, verkar det som ialla fall. Mina barn får välja men om hon väljer en rosa klänning då säger jag stopp! Är inte det lite motsägelsefullt. Du får friheten att välja, så länge du väljer det jag väljer. Men min pojke får välja en rosa klänning. Så flickor får inte välja men pojkar får välja. Känns som lite fel signaler.

(Därför väljer jag t.ex BORT tydligt tjejjiga kläder åt min dotter eftersom att jag vill att hon ska bemötas utanför sitt yttre och istället utifrån sin person. Som ett barn, inte ett kön)

Äh ids inte hålla på att läsa sånt där längre, känner att det bara skapar irritation. Nu har jag en son men om kommer det en tjej så får jag väl slänga på henne vilken färg som helst. Sen om man får arga blickar av genusmedvetna på stan för att jag enligt dem gjort ett hemskt val som satt på henne ett par rosa galonbyxor och förstört hennes liv för all framtid så fine, då får det väl vara så.

Skulle det vara lika hemskt om jag köpt ett par rosa byxor till min son och sedan sätter dem på min dotter efter att han har vuxit ur dem? Bara för att jag återanvänder kläder. Eller måste jag slänga allt som är rosa bara för att det är brott mot genus. Jag behöver ju inte sucka och säga guuuuuuddddd vad fiiiiin du är i din rosa tröja men banne mig om någon ska säga att jag gjort ett dåligt val när jag köpte den rosa tröjan.

Den rosa tröjan jag köpte åt min son var genustänk och "godkänd" när jag köpte den men jag är en kass förälder som inte tänker på min dotters framtid om jag låter henne ha den när han har vuxit ur den.

Sånt där tjafs och blähä får mig att önska att folk helt enkelt bara fick killar för det är så mycket enklare. Dem får man tydligen klä i vilka kläder man vill men tjejer de ska indoktrineras att hata rosa och förakta ordet fin. Får jag säga att min son är vacker? Ja för jag tycker ibland att han är den vackraste lille pojken på jorden. Eller skadar det honom? Jag förstör hela hans liv för att jag pussar och gullar med honom hela tiden. Han är fiiiiin.
Fiiinast för mig.
Sen kanske jag inte går runt och säger det hela tiden men det händer. Det händer faktiskt.

Så häng mig då ;)
Sådär det var dagens gnäll. Får hitta andra bloggar att läsa helt enkelt.
Får nästan lust att, om jag nu nån gång skulle få en dotter, klä henne i alldeles knallrosa. Kanske man skulle fixa tygblöjor i rosa? Bara virka rosa saker. Tapeter helt i rosa. Hmm. Ja man kan väl lika gärna vara extrem om man nu ska förstöra ungens liv. Lika bra att göra det ordentligt ;)

Och ja jag skämtar om det där sista ifall någon skulle få för sig att ta mig på allvar.

Brist på dagisplatser i Luleå

Tydligen är det brist på fler ställen än Kiruna.

Pratat med flera olika om plats åt Ivan men det verkar inte hända så mycket. Har i stort sett gett upp. Börjar nästan fundera på om kvinnan har något emot oss. Men det har hon säkert inte, det är bara jag som är bitter.
Kanske till årsskiftet.
Om inte vi hade en till baby på gång så hade jag haft väldigt mycket panik.
Det är bara trist att man står i kö i ett helt år (ett år i januari) och inte får plats. Varför ska man ens skriva önskemål om plats? Man vet ju att man ändå inte får den plats man vill ha.
Man är så himla optimistisk när man först söker plats. Åhå det är bara att fylla i de dagis som är närmast, det blir säkert jättebra. Oj man är till och med garanterad plats efter fyra månader i kö. Man kanske är naiv men man vet ju ingenting när man aldrig sökt tidigare. Man tror att det är som det står att det ska vara.
Men för säkerhets skull så söker vi flera dagis, inte bara ett och för säkerhets skull så skickar vi in ansökan redan i januari. Då är ju vi ju absolut garanterade en plats i september.

I maj ringer jag, jepp tänkte att jag skulle kolla hur det går så jag kan säga till cheferna på jobbet. Schemat ska göras och jag vill vara ute i tid innan sommarsemestern börjar.
Nej det är lång kö och ni har bara sökt till ett område.
Ja givetvis, jag vill inte behöva åka över halva stan för att lämna pojken och jag vill inte ta ett dagis bara för att ställa upp mig på byteskö. GIVETVIS söker jag till det område där pojken förhoppningsvis ska bo en lång tid framöver och även gå skola om det vill sig väl. GIVETVIS söker jag till det området där vi bor.
Måste man söka till alla områden?
Ja enligt kvinnan eftersom det är lång kö.
Jaha varför har ni ens valmöjligheter? Varför kan man ens lämna önskemål?
Det borde finnas en blankett bara med kryss : ja jag vill gärna någon gång i framtiden ha en dagisplats och sedan inget mer.

Sista gången jag pratade med kvinnan var rådet att söka till den nyöppnade förskolan bredvid leklandet. Nej jag tänker inte söka dit, jag vet för det första inget om stället, det är helt nyöppnat, jag vet inte om personerna i fråga kan driva ett företag. Jag vill gärna veta att lekskolan kommer att finnas kvar om något år. Visst jag har absolut inget emot privata förskolor men jag vill gärna att det ska vara färdigbyggt och kanske funnits ett par år innan jag slopar min plats i dagiskön för att sätta dit min son.

Men det var rådet jag fick sist. Så det känns inte så ljust på dagisfronten just nu.

Kan man inte lita på kommunen längre? Har man någonsin kunnat göra det?
Har de inte koll på hur många barn som föds i kommunen, som kan komma att behöva dagisplats?
Om jag nu skulle få en plats typ uppe på Luossa (jag vet faktiskt inte vad det finns för förskolor men vi har ju i nuläget varit TVUNGNA att söka på alla förskolor) så blir jag så illa tvungen att sätta upp honom i byteskö direkt och då troligtvis vänta ett helt år till. Kanske, kanske mer.
Orkar faktiskt inte med det där längre, det får vara. Det hjälper ju inte att ringa och be, det hjälper inte att ringa och vara arg och besviken. Det skiter kommunen och kvinnan fullständigt i.

Förstår att folk inte vill bosätta sig här.
Det finns inte dagisplatser för barnen, man får absolut inte bli sjuk för det finns ingen sjukvård och den lilla som finns är väl antagligen kass. Det finns inget badhus, man får väl fara till Altajärvi om man tänker lära sina barn att simma för kommunen är kass.
Kiruna kommun suger arsel.
Jepp, Kiruna kommun suger.
Hade inte jag och Rikard haft jobb och hus här så hade vi utan att tveka flyttat. I Luleå fixar de åtminstone tillfälliga lösningar så folk får plats för sina barn, så folk kan gå tillbaka till sina jobb.
Här får man höra att man kan ju stanna hemma. Det är bara att stanna hemma.
Jo lätt för kommunen att säga.
Kul när man får söka socbidrag för att man inte kan försörja sin familj för att kommunen tycker man ska stanna hemma utan lön eller föräldrapenning. Nu har det tack och lov inte gått så långt eftersom vi har snålat på dagarna, men tänk om en av oss varit arbetslös eller om alla dagar var slut (vilket det faktiskt brukar vara när liten blivit nästan två år).
Men kvinnan på kommunen tycker att det går bra att stanna hemma ialla fall.
Hmm kan ju vara en kul grej att säga när banken förväntar sig att lånet ska betalas.
Eller när elräkningen kommer.

Nämen jag behöver väl inte betala mina räkningar??? Jag är ju hemma med min son för att kommunen inte har dagisplatser. Kvinnan sa ju att jag kunde stanna hemma. Jag behöver ju inte jobba för att få pengar. Nånstans får jag väl pengar. Staten får väl fortsätta betala för mig. Tjoho!

Nu har jag tur, jag har några dagar kvar på Ivan. Rikard har fler dagar än jag. Vi väntar en till baby och jag får nya dagar för liten.  Tack och lov att vi har sån tur.

Men jag blir bara irriterad, skriv inte att ni garanterar plats efter fyra månader. Skriv inte att man får lämna önskemål om man ändå måste söka till varenda jävla förskola. Skriv direkt att vi, kommunen, kan inte sköta vårat jobb så det är lika bra att ni söker till privata förskolor eftersom du ändå inte kommer få plats för din unge.

Borde kanske flytta till Luleå, om inte annat så lär Ivan få dagisplats ialla fall för där fixar de ju tillfälliga platser. Och btw också fått höra att det blir lättare till våren med platser, det blir lättare till hösten med platser och ja nu har jag även fått höra att det blir lättare med platser till årsskiftet. Men nu funderar jag på om det bara blir lättare för alla andra och inte för oss.

Men ringa igen till tanten? Nej det ids jag inte göra. Ska bli kul att se om man får vänta ett år till på dagisplats. Måste ju söka direkt dagisplats till lillis i magen. Det blir intressant att se vad de säger när man söker för en nyfödd. Men jag måste ju om jag har tänkt börja jobba i januari året därpå.

Sådär nu har jag utfört dagens gnäll. Detta återkommande gnäll.
Nu ska jag försöka få lillen att somna. Klockan är ett. SOOOOOV...
Mamma vill också sova en stund. En lång stund för nu är jag irriterad och har halsbränna. Önskar jag var en sån där gravid som blir hysterisk och skriker. Då kanske jag hade gått in på kommunen och skrikit lite. Då hade vi garanterat fått plats direkt. Det räcker inte med att följa regler och skriva blanketter och ringa till folk.
Man får helt enkelt sätta sig i klocktornet och skjuta sossar. Då kanske det börjar hända något.

(och nej Säpo, ni behöver inte komma förbi här, jag är för fet och otymplig för att kravla mig upp i något klocktorn, jag får nöja mig med CoD och morra lite extra och skrika obsceniteter till motståndarna istället. Tur för kommuntjänstemännen att jag är gravid och svensk. En svensk gnäller och morrar hemma och gör inte ett skit åt saken )

Tjolahopp, MVC kontroll och julfest

Kontroll i måndags hos Åsa, hon hade med sig en student den här gången. Bra att det utbildar sig fler barnmorskor, kan inte tänka mig att det är så kul att jobba i Kiruna när vi inte har BB men det behövs ialla fall. Trevlig var hon också.
Ett kilo plus totalt. Fick till och med lite beröm för att jag har varit så duktig.

Känner mig döskyldig eftersom jag inte alls varit duktig, jag har ätit skräpmat, jag älskar Snickersglass och Julmust. Jag har inte alls varit duktig vill jag erkänna men gör inte det utan jag spinner som en katt i solskenet och tar åt mig av det oförtjänta berömmet.

Bebisens hjärtljud var bara 128, så lågt har Ivan aldrig legat. Men är det över 110 så var det okej. Babyn sparkar och lever loppan där, inte lika mycket som tidigare men det är klart det börjar ju bli trångt!
Magen växer precis som den ska och när hon jämförde så var magen exakt lika stor som med Ivan. Lite häftigt. Den ligger med huvudet ner och redo för avfärd. Nu blir det lite tätare kontroller, två veckor mellan innan förlossningen så bebben blir noga kontrollerad. Jag försöker själv också känna så att den rör sig några gånger per dag så man vet att den har det bra därinne. Man kan inte göra så mycket mer än så.
Men allt var ialla fall frid och fröjd. Beröm och lovord är alltid trevligt, även om man inte förtjänar det ;) Ett kilo är ju faktiskt ganska lite, jag behöver som sagt inga fler extra kilon. Behöver snarare tappa några.

Snart kommer Andreas och familjen upp, ska bli superkul att träffa dem.

Åhå nu vaknar en liten där nere.
Fem över sju, han är duktig på att hålla tiderna ;)

På söndag är det julfest för de små på Petsamo, LKAB fixar lite bus och skoj för barnen. Ska bli kul att se hur Ivan reagerar. Annars kan man ju alltid åka hem om det blir skrik och panik.

Hupp hupp!

Blir lite irriterad på folk som blir irriterade på att andra gnäller...

eller skriver om att de mår dåligt eller känner sig tjocka eller vad som helst.

Ska man bara skriva när man mår finemang?
Ska man bara prata om när man mår bra och allt är frid och fröjd?

Visst kan jag hålla med om att det blir för mycket ibland. Man ska inte gräva ner sig totalt och bara sura och gnälla hela dagarna. Men om man behöver få ur sig lite skit, varför inte då skriva lite grann eller ringa, gå förbi en god vän och häva ur sig allting?
Jag försöker att inte gnälla jämt och ständigt men vissa dagar behöver man få gnälla lite. Oftast är det väl karlstackarn som får höra men ibland ringer man till någon och gnäller av sig lite. Det tycker inte jag är så farligt. Men det verkar som att man inte ska visa att man har en dålig dag.

Tycker absolut inte att man ska gnälla på sina små, de kan ju faktiskt inte veta att du torkat där tusen gånger och att du inte vill att de ska grisa mer eller vad det nu kan vara. Jag ska kanske inte säga så mycket, Ivan är som sagt en väldigt lättsam unge, för det mesta, kan inte säga att jag förstår när någon berättar om kolikbebisar eller barn som vägrar att äta m.m. Men jag blir inte irriterad på om någon behöver gnälla av sig. Jag säger inte åt dem att gaska upp dig för fan och ta dig i kragen.

Nu har jag faktiskt inte fått skäll eller något sånt för att jag har gnällt, utan det här var mer allmänt. Bara pladder om bluttanblä och ingenting.

Sitter och morgonsurfar och läser lite på familjeliv där andra tycker sig ha rätt att klanka ner på mammor som tycker det är jobbigt med amning (alla tycker inte det är mysigt med en baby som ska snaska tisse hela tiden, sluta tracka) eller att det är svårt, hemskt med en kolikbebis som aldrig sover. Hatar när folk skriver att personen är en dålig mamma för att man inte tycker det är det underbaraste som finns när en baby är uppe och skriker hela nätterna eller knappt sover alls. Om man inte känner personen i fråga så kan man inte uttala sig om det.
Jag kan absolut inte uttala mig om hur en annan mamma har det, jag kan ge tips och råd kanske men varför trycka ner någon annan bara för att de inte har det på samma sätt som en själv?
Alla har inte ungar som sover hela nätterna, alla kan inte amma och alla vill inte amma.
Det är olika för alla. Sen har väl inte amning något att göra med om man är en dålig förälder eller inte?
Inte konstigt folk blir deprimerade.

Inte konstigt mina inlägg blir så djävulusiskt långa när jag gnäller som jag gör.

Och ja jag gnäller.

Om du känner mig och vill gnälla av dig lite så är det helt okej att ringa eller komma förbi.
Jag slår på en kaffe eller tepanna så tar vi en gnälldag.
Jag kan till och med bjussa på lite bullar samtidigt och om du vill får du svulla bullar,julmust, cola eller whatever och ändå samtidigt gnälla om att du är tjock. Jag dömer inte, brukar givetvis själv gnälla om det när jag är på det humöret. Så här är det fritt fram, om det blir varje dag kanske jag vill ha en liten paus men lite gnälldagar och kaffesörpling är helt okej hos fru Fredriksson.

Virksugen! =)

Beställt en bok, får den i julklapp av gubben.

Det finns mönster på nätet men det är så mycket skräp. Mönster som inte blir bra, mönster som jag inte förstår. Så det kan vara bra med en bok så jag lär mig lite bättre. (Bilden är stulen från Bokus, som jag beställt boken från)

Finns så mycket amigurumis på nätet och jag har faktiskt ingen lust att virka såna. Inte än ialla fall, det kanske ändrar sig. Jag vill inte ha en massa nallar och tjafs liggande, vi har nog med sånt. Men det är mest de mönster som finns på nätet som är någorlunda enkla att göra. Jag måste bli bättre på virkning innan jag kan klara av vissa mönster. Övning övning övning.

Men nu är jag sådär våldsamt virksugen och jag vet inte riktigt vad jag ska virka. Håller på med mormorsrutor men efter fyra fem stycken på en dag så vill man gärna göra något annat. Torgvantar gick ju uppenbarligen inte så bra ;) Ska göra ett par åt gubben dock eftersom de blev rätt grova och han behöver lite rejälare grejer.

Håller på att äta mat från frysen, vi har knökfullt, men jag vet inte vad man ska laga. Vi har hur mycket mat som helst och det är säkert därför man får hjärnsläpp.... Idag blir det rökt fisk och mos, Ivan får fiskpinnar. Visst fiskpinnar är inte så nyttigt det heller men rökt fisk känns lite onödigt till en ettåring. Så det blir fiskpinnar med romsås och mos.

Nu ska jag leta vidare efter något kul mönster i väntan på min bok.

Då blir det hårdträning!!!

Måste åka och köpa mer garn också, babygarn så man kan virka färdigt barnfilten ;)

Tanten behöver öva mer

Blev en handledsvärmare till sist men råful....så träning krävs.

Snart kommer min virkbok :-)

Published with Blogger-droid v2.0.1

Alltid något när man ska på BB

Brister på BB - NSD i din mobil

När man åker utomlands så läser man om flygolyckor

När man är gravid läser man om sånt här och ser bebisar dö på teve.

Published with Blogger-droid v2.0.1

Morgonens hjärngympa

Ivan gillar sitt pussel. Tur att vi köpt ett till i julklapp. Mamma börjar bli less på bondgården ;-)

Published with Blogger-droid v2.0.1

Catwalk med Ivan

Ivan modellar den färdiga halsduken

Published with Blogger-droid v2.0.1

Dagens virkning

Jobbar på en halsduk till gubben :-)

Trodde det skulle ta låååång tid men det går ganska snabbt.

Redan sugen på nästa projekt

Halsduken blev färdig ikväll, har påbörjat ett par torgvantar i samma garn, jag diggade verkligen färgerna. Hoppas jag klarar av mönstret, är inte riktigt haj på det här med virkning än...men jag tränar för fullt!

Published with Blogger-droid v2.0.1

Mmmmm mums

Gott gott

Published with Blogger-droid v2.0.1

Svenska barn skippa kolhydraterna

Nu ska svenska barn skippa kolhydraterna

Det är väl upp till var och en vad de ger för mat till sina barn. Fungerar det och de växer som man ska så..
Vissa ger ju vegankost och vegetariankost till sina barn.
Det viktiga är väl att barnen mår bra.

Jag kör som bekant ingen diet, Ivan gillar spagetti (mest för att det är roligt att äta antar jag) men han gillar nog det mesta. Vi brukar till och med ibland äta pizza och hamburgare. Ibland gör jag grönsaksrätter och ibland blir det soppor. Ivan skakar på huvudet åt det han inte vill ha och äter det han vill ha.
Som sagt har vi haft våldsam tur med Ivan, han äter det mesta och är glad för det mesta.
Jag tror man får helt enkelt vara måttlig med det man ger. Visst han äter fikabröd ibland men inte till överdrift. Han har fått smaka godis. Han har ätit chips. Han har fått födelsedagstårta. Det mesta hamnar än så länge på golvet men det är inte lätt när man bara är ett att träffa munnen alla gånger.
Han har fått glass när han har varit febrig och sjuk.

Han är så vitt jag vet frisk.

Om finska myndigheter ska omhänderta barn i LCHF familjer, vad gör de då med familjer som aldrig lagar egen mat? Som äter på Donken flera dagar i veckan? Som är vegetarianer och veganer?
Finns det inte annat att fokusera på som t.ex barnmisshandel eller annat läskigt hemskt?

Nej vi kör inte LCHF, men det finns de som gör det och tycker det fungerar bra. Gör det som känns bäst, är man frisk och pigg så fine. Växer barnet som det ska? Det ser man ju på kontroller hos BVC.

Magbild, virkning och allmänt trams

och faktiskt så händer det inte så mycket. Magen är nu väldigt stor och börjar kännas väldigt i vägen.

Kastar ett öga på termometern och ser 0.2 grader. Normalt för december ? Nej. Vad händer med världen? Var orolig för att vara höggravid mitt i smällkalla vintern men det har inte ens blivit kallt än. Går fortfarande med vårjackan öppen (stänga? i mitt tillstånd? Njae inte riktigt kanske) och gympadojor.
Kan tyvärr inte gå så långa sträckor eftersom det är väldigt smärtsamt efter en promenad och det finns en liten här hemma som pockar på uppmärksamhet.
Kastar hellre runt med honom och busar och härjar än tar en promenad. Det är bara att välja, för jag är helt död efter bägge delarna. Tydligen trycker babyn på ganska hårt mot bäckenet. Det gör helt enkelt för ont i muffområdet för att jag ska vara så aktiv som kanske skulle önskas.

Tänker på Bettan nere i Karlstad, saknar kaffemys och bara tjatter och allt och ingenting. Man kan ju alltid ringa men det blir inte samma sak. Jag har nog inte ens varit på Safari sen hon var här. Jag har varit med mor och Ivan på fik en gång tror jag. Iofs så sparas det pengar på det viset. Nu för tiden är den kopp kaffe jag köper på Gruvtrollets lekland med sitt underbara tröttsamma tidfördriv för mitt lille yrväder och gratis påtår på kaffet, härligt.

Bakat mycket på sistone och det börjar sina om baktillfällen, jag äter inte ensam och gubben min gillar inte riktigt sötsaker. Han nämnde något om en morotskaka som han tyckte om så kan hända att det blir morotskaka vid nästa baktillfälle. Istället har jag valt något som inte sätter sig runt midjan och fräter bort tänderna : virkning. Fortfarande väldigt grön när det gäller det men man måste ju börja nånstans eller hur?
Sitter och spanar in bloggar och förundras över allt fint som andra gör. Själv kommer jag nog inte ha så mycket tid till sånt när den här lille krabaten tittar ut men det är en kul grej att kunna.
Håller på med mina mormorsrutor  (som förresten finns i alla möjliga varianter, jag kör den enkla) som ska bli en barnfilt i ljus och mörk lila (måste köpa fler nystan, de är slut!) och en med en massa olika färger mest bara för skojs skull. Virka en färg runt alla rutor för att binda ihop det hela. Vi får se, det kan mycket väl bli ett evighetsprojekt.
Nu har jag börjat spana på sjalar, det verkar enkelt nog och jag vill inte att projekten ska ta slut så fort. Gillar att ha lite på gång.

Nu ska jag mysa ner mig framför teven och göra en mormorsruta medan far och son sover. Rikard ska snart upp och ut för att förhoppningsvis hålla Kirunas krogliv lite säkrare och jag ska mysa med en kopp te och eventuellt någon tjejig film som man gråter ögonen ur sig.
Jag saknar dig Bettan, kom hem till mig snart. Tiden går fort, snart är det vår! Snart finns det en liten här som vill träffa dig, och en stor hårig Ivanbest som gärna klättrar på försvarslösa kvinnor.

Btw, humpar in en bild på mig i gravidkulan. Eller gravidkulan med mig. Känns ibland som så. Märks det kanske att jag inte gått upp i vikt? Min rump (som till min förskräckelse aldrig varit särskilt rund och go som vissa kvinnor *svartis* har) har blivit mindre!!! Varför är det så att det man helst vill ha lite stuns i, typ bröst eller rumpa, är det första som försvinner om man minskar i omfång? Men det är bra att jag inte har ökat i alla fall.
Nu står jag på plus minus noll. Så jag har en månad på mig att gå upp lite grann ialla fall så vi får se vad slutresultatet blir. Brösten däremot lär ju inte försvinna, nu är de dessutom mjölkstinna och trevliga så vi får väl se hur stora de blir när lillis kommer ut och är hungrig.

Allt är ialf bra med knodden i magen, nu rör det sig inte lika mycket därinne (har stenkoll på att det ska röra sig några gånger om dagen ialf, lite orolig är man alltid) eftersom det är så trångt och på måndag ska jag dit på kontroll. Lite lur på att den är fixerad och klar för kläckning. Nu knackar den på naveln och funderar på hur i helsike den ska ta ut egentligen. Håll dig inne, vänta till januari ialla fall. Den 6 e är det dags.
Smarta barn kommer ut i januari ;)

Dagens virkning - Våffelvirkade pannlappar

Var ju tvungen att göra en pannlapp också, men gjorde en med våffelvirkning så det blir lite tjockare, syns det att det är till Rikard?

Grönt är skönt. Hade lite restgarn i blått kvar så det fick bli blå kant.

Mönstret till pannlappen?

Det hittar du här!

Vilken unge

Somnade vid sju igår. Dötrött. Sen så vaknade han till två gånger inatt och sen sov han till nio :-)

Det kallar jag lyx!!

Själv klev jag upp vid sex och hann göra lite babytossor på morron.

Rikard har gravat lite lax så jag och pojken fick go mackor till gröten.

Nu är klockan snart elva och pojken är trött igen.

Sådär nu har jag uppdaterat lite.

Saknar dig Bettan

Published with Blogger-droid v2.0.1

Morgonens virkning - Snabbvirkade tossor tack vare Cecilia

Äntligen fick jag ihop ett par tossor, hittade ett superenkelt mönster för mig som är nybörjare ;) Nu valde jag att sy in en tråd i annan färg och knyta en rosett bara för att få lite mer dekorering men såg att man kan sätta lite allt möjligt.

Fanns jättemycket fint hos Cecilia som tjejen heter som har bloggen, mycket snyggt som man blir sugen på att göra själv. De snabbvirkade tossorna hittar ni här. Och kan säga att de var verkligen snabbvirkade. Höll på en timme igår och eftersom det var min första så fick jag sprätta lite grann, men i morse när lillen inte behagade vakna så snodde jag ihop tre stycken på 1,5 timme och jag är en väldigt oerfaren virkare (därav tre, den första blev lite liten ;) )
Så om du vill göra enkla tossor som går fort och man inte behöver vara proffs för att göra så gå in på Cecilias blogg och spana.

Nu ska jag mysa med pojken som vaknade alldeles nyss. Jepp han vaknade strax före nio. Lyxigt värre, men så är han ju en väldigt lyxig unge också ;) (Kan hända att besöket på leklandet igår gjorde att han blev lite trött)