Den 20e december.
Hade jag varit liten hade jag längtat efter mina julklappar och all god mat och glada människor på julafton.
Nu är jag stor. Snart 30 år.
Och jag längtar ännu.
Jag längtar efter klapparna, maten och alla glada människor.
Men jag längtar inte efter mina klappar.
Jag längtar efter barnens julklappar. Jag längtar efter att få se dem bli sådär underbart överlyckliga för en liten sak. En sak som egentligen inte har så mycket värde utan bara för att de får ett paket. Än så länge uppskattar de presenter för presentens skull. Att de får något. Att de får slita upp pappret.
Sen om det är en spindelman eller en legobit eller vad det nu är spelar inte så stor roll. Utan de blir glada just för att de får något. Upplevelsen är mer värd än saken.
Än så länge i alla fall.
Visst är det underbart med jul =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar