söndag, november 3

Önskelista

Tänker tillbaka på den här tiden för väääldigt länge sen när man satt och påtade ihop önskelistor. Med bilar, barbiedockor och biljardbord.
Nu sitter jag också med en önskelista i mitt huvud.
En önskelista för allt jag vill göra den sjunde december. Den sjunde december.
Ska äntligen få vara själv en längre stund.
Mor och far kommer och hämtar barnen efter frukosten på morgonen och kommer tillbaka med dem dagen efter.
Jag kommer få en hel dag och en hel natt.
Själv.
Gubben får väl vara med på ett hörn. Om han är tyst och inte stör mig.

Jag vill slå på teven på morgonen och inte behöva se på Barnkanalen. Jag vill se på Nyhetsmorgon, jag vill se på våldsfilm. Jag kanske tom vill se på någon av mina serier som jag spelat in men som jag aldrig hinner se. Typ tre avsnitt av Greys som jag aldrig hinner se annars.
Kanske skippa att plocka leksaker överallt. Och strunta i att laga lunch för jag är ju inte tvungen att stå vid spisen halva dagen.
Kanske till och med äta framför teven. Kanske läsa en bok utan att behöva läsa samma mening om och om igen. Ostört.
Kanske gå på en promenad, utan barn och barnvagn.
Kanske rensa lite i förrådet utan att behöva springa upp hela tiden för att någon härjar.
Mmm kanske tom ta ett bad eller en dusch utan att någon skriker utanför dörren eller ska vara med i badet. Slippa byta bajsblöjor och gnälla om att gå på pottan/toaletten.
Slippa gömma undan telefon, snusdosa, tidningar, dator, m.m.m.m. Jag behöver inte tänka på att något blir uppätet eller att barnen bråkar.

Jag kanske till och med kan skita med stängd dörr!

Jag längtar till den sjunde december. Mer än till julafton!

En liten grej till. Jag kommer inte göra något med någon den sjunde december, jag kommer inte gå på gymmet, jag kommer inte göra något alls. Jag tänker vara jag hela dagen. Jag tänker äta i lugn och ro. Jag tänker inte hälsa på någon, jag tänker inte gå ut, jag tänker inte göra något alls. Jag ska bara vara HELA DAGEN! Och natten för den delen.

Nu måste jag tillbaka till vardagen. Ivan fick precis ett utbrott för att han inte fick festis nu på morgonen. Ibland undrar jag varför jag ens bryr mig. Borde kanske mata ungarna med vad dem vill så man får lite lugn och ro ibland.....
Men det gör man ju inte.
Man fortsätter gnälla, säga nej och ta skiten. Varför? Jo för man ska ju tydligen försöka vara en bra förälder.
Nu ta bort saker som eventuellt kan bli kastade omkring.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar