Just nu vill jag bara krypa längst in i hörnet på garderoben och gömma mig.
Idag är jag jävligt less på gnälliga ungar och skrikiga tvååringar. Fanny är ju en sak, hon är bara nio månader och gör inte så mycket men hon vill väldigt gärna sitta i famnen varje ledig stund och även alla andra stunder också.
Ivan skriker och kastar saker, knuffar Fanny och härjar i största allmänhet.
Försökt lägga honom nu i två timmar men det vägras i sten att vila och vilar han inte så blir han tokig.
Jag känner mig nära bristningsgränsen här och så jjjjjjääääävlllla less på att ingen lyssnar på mig.
Ialf inte min tvååring som tror han bestämmer här i huset. Han har inte insett att mitt ord är lag. Än så länge lever han i en diktatur. Det finns inte ens möjlighet till folkomröstningar eller något annat. Ivan har inte uppnått den åldern där hans röst räknas. Vissa saker kan han få föreslå något men det är mamma som bestämmer.
Jag är våldsamt less på att försöka förklara att man inte knuffar lillasyster när hon går efter möblerna.
Less på att försöka förklara att leksaker går sönder och åker i soporna om man kastar runt med dem.
Less på att byta blöja på en som verkligen verkligen inte vill ha blöjan bytt, och less på att förklara att han skulle slippa den förhatliga blöjan om man sitter på toaletten och kissar. Han var så duktig där ett tag att gå på toaletten och sa till när han var kissnödig. Nu har jag i det närmsta gett upp toaträningen helt och hållet, det går ju ändå inte. Det finns väl blöjor som räcker till stora ungar? Han kanske kan börja byta själv när han blir fyra, fem? Jag är då jävligt less på att ens försöka.
JÄVLIGT less.
Ni vet såna där dagar där man känner att man inte räcker till? Det här är en sån dag gånger 10.
Barnen bara grinar vad jag än gör. Och jag mutar inte ungarna, de får inte gotta och annat bara för att hålla sig lugna ett tag. Det hade ju varit våldsamt skönt att bara ge Ivan en glass och låta honom titta på Bilar hela dagen men nu får han inte det. Så är det bara, reglerna finns där av en anledning. Ger jag honom något nu för att han ska hålla sig lugn så äter han inte middagen, eller så somnar han alldeles för sent ikväll och nattsömnen blir störd. Så det straffar sig i slutändan.
Så vi följer reglerna.
När blir ungarna stora nog att förstå att det bara blir värre om man jävlas med morsan?
Och Fanny har inte ens börjat än....*suck*
Struntar i allt vad utveckling och tjafs och kompetenta barn heter.
Min tvååring är uppenbarligen inte kompetent nog att förstå att det är säkrast att följa morsans regler. Och nej jag ruckar inte på reglerna, inte för allt i världen om man bara skriker och härjar. Då tror väl lillen att det bara är att skrika och kasta lite leksaker så får man som man vill.
Sådär färdigventilerad, nu kanske jag kan krypa ut ur garderoben och återgå till att hålla ungarna separerade och säkra från varandra. "Låt dem lösa konflikterna själva..." JO TJEEENA, deras konfliktlösning innefattar en rejäl knuff och gallskrik från Fanny som får ont när hon trillar i golvet. Och då blir mitt jobb så vääääldigt mycket trevligare...*not*
Nästa person som säger åt mig att föräldraledighet är som semester kommer jag att nita. Eventuellt avliva.
Imorgon är en annan dag. Och förhoppningsvis en bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar